Skyfoso

Igår gick jag genom Termini, står som vanligt ett gäng lirare och försöker sälja Sky abbonemang, betaltv med sport och film, Italiens Canal+. En kille närmar sig mig, jag tänker "Fan, inte nu igen.." så mycket gatuförsäljare och sånt det är i Rom behöver man inte trakasseras av  "riktiga" försäljare heller. Men det här var något udda, killen som alltså säljer SKY abbonemang har en keps med texten ULTRAS på. För er som vet, så är ju Ultras inte särskilt förtjusta i såna här betaltvföretag så jag säger "Ultras och SKY?" och gör en italienskt gest som jag antar betyder, vad menar du med det, eller vafan är det för nåt?

Han skakar på huvudet ungefär som "vad ska man göra?" och garvar, skum grej. Kanske dock ännu mer skumt att han tillåts bära ULTRAS keps på sitt jobb, då de försöker motverka företaget han säljer åt.

Italien och Rom är inte direkt lätt att förstå sig på.

Whatever minga

Skön dag återigen! Vi vaknade vid halv elva och gick ner till ett nytt frukostställe. Åt några såkallade cornetti, ett sorts bröd, med parmesan och parmaskinka. Jag tyckte det var den bästa frukosten hittils medan Chantal föredrog den varma ruccolamackan på vårat tidigare ställe, dålig smak.

Sedan gick vi mot stan med Spanska trappan som destination. Passerade allehanda hus på vägen som var värda att fotografera för min kära amatörfotograf Chantal, och jag kan bara hålla med. Fan vad Rom är vackert, särskilt på en sån här dag då vädret var härligt, man behövde inte ens jacka och detta i december.

Efter en lång promenad förbi massa fina hus och gator och den klassiska puben Druids Rock, så nådde vi tillslut Spanska trappan. Efter att ha stått emot ett gäng förslag av porträttmålare om att bli målade så gick vi ner för trappan, kollade lite affärer och käkade glass. Jag ville ha en kula Bacio som betyder kyss, vilket glassgubben tyckte var äckligt och bad mig kyssa Chantal istället, blev en liten scen som var ganska kul, typiskt turistuppraggargubbe.

Fortsatte mot Fontana di Trevi, trängdes bland hundratals människor, gatukonstnärer och stelfrusna guldindränkta snubbar som alla försöker tjäna en spänn, eller rättare sagt euro. Efter all trängsel blev vi ganska sega, satte oss på en bar på vägen hem och drack några Nastro Azzurro och Corona innan nästa stackars tiggargäng dök upp. Tre stycken iklädda tomtekläder spelandes julsånger ur en ruskigt brusig stereo försökte tjäna ihop till försenade julklappar eller nåt i den stilen, vi bjöd på 50 cent och fortsatte dricka bira.

Hem, ombyte och sen vidare till restaurang med Stuart och Jasmine som det var kul att se efter att de hållt sig för sig själva ett tag. Blev pizza som vi längtade efter, riktigt gott och en jävla massa vin slank ner också. Vidare sen till de sköna australienska paret, som bara blir skönare och skönare ju mer man hänger med dem. Mer vin, en flaska borghetti och ett gäng kortspel senare så var kvällen fullbordad, klockan stod på fem och nu halv åtta tror jag det är dags att säga godnatt.

Imorgon nyår, då blir det nog restaurang igen och förhoppningsvis en ännu roligare kväll.

Daylight

Riktigt trevliga dagar det här, inte gjort särskilt mycket egentligen, bara njutit. I måndags så gick vi runt i stan, såg Colloseum och alla såna saker som man "måste" göra. Slog mig att jag egentligen inte gått ordentligt i de områdena tidigare under min månad jag varit här.

Gick sedan hem för lite vila och sen rörde vi oss mot Trastevere med bussen från Termini. Mitt favoritområde här i Rom skulle jag nog tro, mysiga små gator, massor av restauranger och folk. I en av de restaurangerna som jag verkligen gillar satte vi oss, utomhus, i december, härligt! Beställde in en flaska vin, åt en jättegod förrätt med småplock som mozzarella, biffrullar med ricotta och ruccola, ett gott bröd och lite grillade grönsaker. Till varmrätt åt jag som farsan introducerade mig som den rätta semestermaten, biff med grönpepparsås medan Chantal tog bläckfisk, båda var grymt goda.

Vi hamnade sedan på någon bar i närheten där bartendern/servitrisen inte visste riktigt hur man var bartender. Hon glömde menyer, hade tjocktröja på sig och var lite udda och blandade alldeles för starka drinkar, hon var iallafall trevlig som tur var. Sedan gick vi en lång promenad hemåt genom Romnatten.

Vi fortsatte med matupplevelser dagen efter, fast då åt vi jättegod glass i massa smaker och lagade själva pasta hemma. Sjukt dock att vattnet var elektriskt i vårat kök, vad fan beror sånt på? Någon som vet? Skum grej.

Idag ska vi nog kolla in spanska trappan och lite annat sevärt och så är jag sugen på en riktigt fet pizza, var ett tag sen.

Ciao

Misär och lycka

Eftersom jag inte träffade Stuart och Jasmine på julafton så blev det en skön kväll på juldagen istället. Samlades hos dem, drack vin, bira och testade även absinthe, 72,5% vidrigt! Spelade även poker där jag hamnade sist i vanlig ordning, dock med viss otur ska sägas.

Annandagen var förövrigt nog den konstigaste dagen hittils i Rom. Vaknade vid ett tiden, gick och käkade frukost ute och begav mig genom regnet till en irländsk pub för att se Manchester City spela mot Stoke, Roberto Mancinis debutmatch som tränare för de ljusblå. Träffade nån irländare som hette Cormack och en engelsman som hette Richard, totala främlingar som jag sedan krökade med konstant hela dagen och långt in på natten då vi blev utslängda från en klubb, tydligen för att Richard försökt ha sex med en amerikanska på toan, något han förnekade.

Tappade bort dem sen, bestämde mig för att knata hem, på vägen såg jag irländska baren igen. Tänkte väl, aja, jag tittar in och ser om de är tillbaka här, men icke. Då kommer ett gäng amerikanska militärer och börjar snacka, jag är så jävla full vid det här laget så jag tyckte det var kul som fan, hängde med dem och vinglade hem vid 5 tiden.

Morgonen därpå ringer Chantals mamma och undrar om jag träffat henne, vilket jag skulle gjort, pinsamt nog har jag försovit mig vilket kanske inte var så otippat med tanke på kvällen innan. Idiotiskt!

Ringer Chantal, ber henne ta en taxi från flygplatsen som jag betalar, 35 euro fattigare men det viktigaste var att hon kom fram ordentligt. Nu ligger hon här bredvid mig, igår gjorde vi inget speciellt för vi båda var så sega och ikväll ska vi förmodligen äta en fin middag på en restaurang. Livet känns underbart.


I'm one of the goodguys

Då har man firat jul ensam i Rom då. Mitt planerade sällskap Jasmine och Stuart kunde inte tyvärr haka på till påvens hemmaplan då ett dödsfall i familjen ställde till det, trist som attan. Så jag släpade mig ner ensam i ett helt folktomt Rom vid 22.30 mot Vatikanen. Eftersom inga bussar gick efter kl nio så blev det en jäkla lång promenad, men vädret var skönt så det var inga problem egentligen.

På vägen träffade jag dock en skum fransman som frågade efter vägen, jag tänkte vafan, det kan vara schyst med lite sällskap och gick och snackade med honom. Men märkte typ tio minuter in att han inte hade alla hästar hemma. Plötsligt så ser han en papplåda på gatan som bara ligger där fuktig och äcklig, tar upp den och säger "A BOX!" med skön fransk accent och fortsätter bära på den. Det är då jag inser att det är farväl fransman och viker av vid nästa vägkrön.

Mäktig stämning att gå på broarna över floden, se vatikanen titta upp över husen på andra sidan. Nu börjar det bli fullt med folk också, amerikaner som tar kort, folk som tränger sig och bilar huller om buller och snart är jag där.

Massor av folk, stora storbildsskärmar som visar vad som händer inne i kyrkan och folk står tysta. Tycker det är ganska mäktigt faktiskt, man är väl ingen religiös person egentligen men måste ändå beundra folk som är det, det är deras sätt att tro hur man kan göra världen god och det är ju ändå beundrande i sig. Kul att se familjer stå där från gammal till ung som kramar om varandra och önskar varandra en god jul också, lite mysigare än julfylla i Sverige kan man tycka.

Blir ändå inte riktigt samma stämning att stå utanför, känns som det sker jättelångt bort trots att det bara är några meter därifrån påven mässar. Det är som att se en fotbollsmatch på en fotbollsarena, fast enbart på storbildsskärm, man är där, men det händer inte där. När det sen börjar regna så bestämmer jag mig för att det får räcka.

Bussen har börjat gå igen, smockfull nattbuss hem mot Termini med kanske en italienare i, resten japaner, kineser, en rumän som bjöd på en halv klementin (schyst!) och ett gäng amerikaner. Omgiven av de från Asien kändes det som en Tokyotunnelbana när vi stod som sardiner i den här varma bussen. Roligast under bussfärden var dock en amerikansk dam som fick panik och skrek "I AM GOING OFF HERE!" och började slita i bussens dörrar medan en lugn arab sa "Well, this isn't a station!" och amerikanen fick stå med dumstrut på sig.

Just another day in Rome

God jul på er läsare

Här får ni dagens låt, en italiensk jingle bells, bland det sämsta jag hört.


Auguri

Julafton imorgon då, ensam, ja, mer eller mindre. Gjorde det bästa av dagen idag iallafall, köpte internet till hemmet som i vanlig italiensk stil strulade till sig men som nu, som ni ser, äntligen kommit igång. Köpte en jacka också, en lite varmare sådan, vilket var usel timing då det idag var 17 grader och strålande sol, men med Livornos isande vindar i minnet så var det välbehövligt. Sist men inte minst slog jag till på en iPhone också för att göra mig gladare än en tomte på en julkalender. Kul att tomten heter babba natale förresten, roligt namn.

Imorgon som sagt, vad ska man göra då? Ingen familj här, knappt några vänner, ingen snö, ingenting. Man blir religiös! Jag ska med mina australienska vänner dra till midnattsmässan i Vatikanen, känns ju som det naturliga valet att göra när man bor i Rom över en julafton. Möjligt att vi även äter middag någonstans innan, men det beror på lite andra saker.

Har även hört att två polare bokat resa hit vilket kommer bli jävligt kul, saknar många av er därhemma även om jag har det grymt bra här också.

Men mest ser jag fram emot nyår.

A dopo!

Livorno fortsättning..

Vaknade av grannens hostande vid 8 tiden, han hade inte dött än iallafall. Planen för dagen, kirra matchbiljetter och ta en liten privat sightseeing i det "glamorösa" Livorno. Gick ut, sa hejdå till den stackars snubben som jobbade i det här skithålet och gav mig ut på gatorna. Fem meter utanför såg jag att det fanns någon jävla porrbio som skyltade om "pretty anal", jag hade verkligen hamnat i ett snuskigt område.



Promenerade runt lite, klotter överallt, kom ut på en sorts huvudgata där det iallafall var lite trevligare och butikerna började öppna. Hamnade tillslut vid vattnet där jag faktiskt kände att det var riktigt trevligt, palmer, havet och schyst bebyggelse och lite fiskande gubbar. Följde havet och hamnade vid arenan efter en lång promenad, började leta som efter ett hotell efter stället där man köpte matchbiljetter. En kille i en tobaksaffär sa att stället hette Palazzette dello sport, men inte var det ett sportpalats man hamnade vid när man väl fann stället, utan ett hus med galler med en liten lucka i typisk italiensk stil, välkomnande.

Tre timmar till match, orkade inte gå tillbaka hela vägen till "city" utan gled runt lite området vid arenan. Några Ultras hade redan samlats och kastade snöbollar mot folk som tog emot publikvärdsjackor vid en av entréerna, ur en bil dånade kommunistsånger, skön morgonunderhållning. Gick och käkade, drack en cola vid vattnet och vart halvt uppäten av en tokig hund innan jag tillslut gick in på arenan.

Återigen, leta platsen, inget är simpelt i Italien. Letade och hittade tillslut, mitt bland gamla farbröder med kommunistiska halsdukar och kepsar. Sampdoriafansen var på plats med ett hyfsat antal och började kasta skit på Livornofansen som inte brydde sig om att svara. Spelarna värmde upp, doriafansen hyllade sina tillresta spelare, Livornofansen fortfarande tysta och klacken nästintill tom. Hur som helst var de på plats vid matchstart några minuter senare. Samp körde lite smällare och någon enstaka bengal, Livorno körde ett gäng smällare även dem och en liten minikoreografi om man kan kalla det.



Matchen var ganska seg inledningsvis, min favorit Cassano satte dock 1-0 ganska snabbt. Den tidigare Interspelaren Rivas kvitterade sen på hörna för hemmalaget och Livornofansen firade med ett gäng högljudda bombsmällar varav speakern hotade att bryta matchen. Då drog man igång ännu mer och smällde ett gäng till, matchen bröts någon minut medan målisen i Livorno plockade upp en bengal som låg nära han på planen och kastade iväg den.



Matchen slutade sedan hela 3-1 till Livorno då de tog över totalt i andra halvlek. Men en ganska usel fotbollsmatch måste man säga, men klart kul underhållning hur som helst.

Resan hem blev kaotisk, tog bussen från stadion till det lilla torget som var det första jag såg av Livorno. Köpte min tågbiljett och hörde i högtalaren att tåget till Rom var 50 minuter försenat, chillade och snackade med några svenskar som också hade sett matchen, men som var riktigt trista. Hör då i högtalaren att tåget nu åker mot Rom, hajar ingenting och kutar mot perrongen, ser hur tåget åker iväg och försvinner i den mörka Livornonatten.

Frågar då i biljettkassan vad fan som händer, det var ju försenat? Nej nej, det är ett annat tåg, som kostar 20 euro mer som är försenat, det står inne nu, vill du ta det istället? Ja! svarar jag och slänger upp 20 euro till motvilligt, även om jag bara vill iväg från helvetet Livorno till himmelska Rom. Springer till tåget, glömmer att stämpla biljetten, springer ut, stämplar den medan en schyst gubbe håller upp dörrarna och sen puttar mig in i tåget och skriker "Vai!" och tåget åker, puh! Hade ju inte pallat en till natt på Hotel Cavour, helveteshålet.

Ingen kollar min biljett på hela tågresan, surt med bortkastade stålar, men skönt att stiga av iallafall 2,5 timmar senare med detta expresståg och se Rom igen, kändes så jävla hemma då, underbar känsla!

Lazio - Livorno nästa match, fyfan vad jag ska sjunga ut mitt hat mot den där vidriga staden då!

Livorno

Tåget jag tänkte ta från Romas centralstation Termini morgonen efter det stora kröket skulle gå vid tio tiden, vilket var totalt uteslutet då jag inte kom upp förrens tolvsnåret. Sa hejdå till min flatmate Jennifer från Venezuela och drog ner mot centralstationen, nästa tåg mot Livorno skulle gå vid ett, perfekt!

Tåget, ett regionalt segt jävla tåg, var nästan helt tomt, ingen ville väl besöka Livorno. Många skitorter åkte man förbi på vägen, varav en såg ut som Tjernobyl typ med feta rökmoln puffandes ur stora kraftverk eller något liknande, såg riktigt sjukt ut, och jag bad om att det inte var här jag skulle gå av.

Anlände någon timma senare, strax efter sex vid Livorno Centrale, en nerklottrad tunnel med texter som Pisa Merda och diversekärlekshälsningar ledde till vad jag trodde var en central eller något liknande. Hamnade dock bara på en fet parkering, småsnöigt och iskallt. Hajade ingenting, vafan är folket, var är staden? Är det här staden? Gick ner i tunneln igen och tog en annan uppgång, iallafall tio personer stod där, som såg ut som resenärer och ett gäng moppepojkar som skrek och gormade. Plötsligt drar de iväg en fet jävla smällare mitt på torget och jag och resten av folket rycker upp, välkommen till Livorno!

Såg att torget hette Piazza Dante och insåg att det här var nog döpt efter Dantes inferno eller vad det kallas, för det här var fan nära skärselden.

Hoppade på bussen mot centrum,  hade ingen aning var centrumet var överhuvudtaget så jag hoppade av när jag såg lite hus, ensam kvar i bussen, kuslig stämning och bäcksvart. Gick ut där, inte en människa, lite julpynt som försökte lysa upp de mörka gatorna men som inte lyckades. Jaha, tänkte jag och kände lite känslan av att "Vad fan har jag åkt till och vad ska jag göra nu då?" Det var bara att knata rakt fram, försökte fråga mig fram genom hjälp av enskilda tanter som rastade sina hundar och tjugofem minuters promenad senare hamnade jag i vad som var Livornos centrum.

Gick runt lite där, många skumma typer och fortfarande bäcksvart. Vissa gick till och med maskerade med rånarluvsliknande huvor, för det var så kallt hajade jag sen, men just då var jag lite småskraj när snubbar med runarluvor knatade runt här och var, så jag bara kollade åt andra hållet. Inledde en desperat jakt efter ett hotell vilket var ganska svårt då det inte direkt var högsäsong för turister i en kuststad där graderna gått under 5 celsius, om nu den här stan någonsin lockat till sig turister.

Frågade en snubbe om hotell och hamnade vid en tjusig byggnad, kanske Livornos enda. De krävde 60 euro som jag prutade ner till 50 som även det var för dyrt. Ruskigt schyst snubbe i disken dock som tipsade mig om ett annat hotell, om jag dock hade vetat hur det stället han tipsade om var, hade jag nog betalat de där 50 istället.

Hamnade där iallafall, på Hotel Cavour, som var en vidrig upplevelse. Pröjsade 25 euro för mitt singelrum som påminde mer om en cell än ett rum, med en bidé ett handfat och en säng, kala väggar och en askkopp med brun klet i, snusk definierat.



Tänkte om jag skulle ge mig ut på gatorna på kvällen men tänkte att det var ovärt då jag kanske inte ens hade hittat tillbaka. La mig och försökte sova, inser att det är lyhört som om väggarna inte ens existerade. Ena rummet bredvid mig spelar Rammstein på hög volym och låter som pundare, de andra rummet hostar någon jävel som om han vore döende, hela rummet stank av rök.


Började bara garva för allt var så jävla miserabelt och ignorerade skiten, somnade väl en två timmar senare efter desperata försök att somna, tror jag räknade till minst femtusen får innan ögonen gav upp.

 


Natten innan Livorno resan

Efter skolan så var det lite praktiska saker som man var tvungen att ta tag i, lite små ärenden, väskor skulle flyttas osv, men efter det så drog jag över till ett annan boende med utländska studenter i närheten av min egen lägenhet, för där bor nämligen de två kanske skönaste lirarna jag träffat hittils på resan, Stuart och Jasmine.

Stuart och Jasmine är ett australinskt par med sinne för äventyr, som alla australienare verkar ha. De har bott lite överallt, rest lite överallt och ofta med lite mer avancerat innehåll än bara se lutande tornet i Pisa etc. Senast så promenerade de ensamma sida till sida över Storbrittanien exempelvis.

Båda har dessutom samma humor som mig, så det blir mycket diskussioner om Curb your enthusiasm och Seinfeld. Dessutom vill Stuart även gå på fotboll i med mig här i Rom, och dricker öl i samma tempo, vilket jag märkte senare den här kvällen, så måste ju säga att det är lite utav en match made in heaven.

Hur som helst, väl på plats där alla tre så satte vi på italienska MTV och garvade åt någon romersk rappare som var urusel, lagade Risotto och snackade lite medan ölen intogs. Vi skulle möta upp några andra skolkamrater i en liten "hejdå innan jullovet" get together. Åtta öl var senare som intogs hemma hos dem, så ramlade vi in på den irländska puben en timma försenade, smått berusade.

Blev en blöt kväll, mycket snack och en sicksackande hemgång för oss tre, men riktigt roligt. Vet inte riktigt vad mer man ska säga än att det var en skön kväll för inget speciellt hände direkt mer än att det var jävligt kul.

Destå mer hände dock i Livorno...

Soon!

Livorno var vidrigt, rapport kommer!

RIP Brittany Murphy

Tar en paus i allt Romsnack och skriver bara detta.

http://www.brittanymurphys.com/brittanymurphy.jpg



RIP Brittany Murphy

A dopo

Sista dagen i skolan idag då, känns konstigt med en ledighet fram till början av januari. Kändes lite bittert att bara efter två veckor ta en paus från skolan och nu står man här med Italien och Rom som ligger för fötterna. Är ju tyvärr dock helt ensam och med hyfsat tom plånbok, vad fan ska man göra nu?

Svaret blev en liten tågresa till Livorno. Imorgon är det avfärd och på söndag ska jag nog glo Livorno - Sampdoria om jag får tag i biljetter. Ganska kul att se kommunistsupportrar in azione och se tillresta doriani med fler flaggor än supportrar. Min lärare yttrade dock andra ord om Livorno när jag nämnde det "WHY? WHY? DISCUSTING DISCUSTING!" och garvade åt det en lektion att jag drog till den pisshålan. Men men, man ska väl se allt? Om det suger för mycket kanske jag tar Siena på hemvägen också, som sagt, det är bara att köra på nu.

http://www.welcometuscany.it/tuscany_photo_gallery/livorno%20porto.jpg

Så jävla hemskt ser det väl inte ut?

Men det är imorgon jag drar och det är ju en kväll ikväll också, det är nämligen fest. Nästan alla man känner från skolan ska kröka ner sig totalt innan alla drar hem för diverse julfiranden. Kommer nog bli jävligt kul får man hoppas!

Får se om det blir så mycket skrivande nu i bloggen då jag ger mig ut på äventyr här och var och dessutom inte har internet då skolan stänger.

Önska mig lycka till i den "vidriga" staden Livorno och till ett bra krök ikväll så hörs vi så snabbt det går, a dopo!

Antonio Banderas Sr

Jag måste varit helt slut i huvudet eller bara tänkt på Alessandro Nesta som hjälte när jag påstod att min nya lärare heter Alessandro, han heter ju Cristiano. Det namnet borde ju vara lätt att komma ihåg eftersom jag har en vän här med samma namn, men ibland är man ute och cyklar enhjuling.

Hur som helst, två dagar gångna med den nya läraren. En gråhårig, stenhård italienare med en skön humor, och ett skönt humör som skriker mycket, gestikulerar och ser ut som en gammal Antonio Banderas. Var lite nojig när vi lämnade vår trygga snälla kindergarden liknande lärarinna Annamaria och första lektionens tio minuter med nya Cristiano var i sjukt tempo, medan han gestikulerade och skrek om allt möjligt.

Har dock hunnit smälta det och kommit över den värsta chocken, snubben är störtskön! Riktigt roliga lektioner nu och man garvar sig igenom dem. Vi är inte heller längre bara tre personer, utan nu är vi sex stycken. Fyra brudar, jag och en schweizare som är riktigt usel men störtskön. Idag när man skulle svara man bor sa han "jag mår bra tack" haha, bjuder på ett gott skratt. De nya tjejerna är också riktigt sköna och Cristiano får oss alla att garva hela tiden, så jag är jävligt nöjd.

Tyvärr har jag dragit på mig en jävla förkylning, så blir inga kul projekt direkt nu, ligger mest hemma tyvärr. Ikväll hade det annars varit guldläge för en fylla då en av tjejerna, den mexikanska, åker hem imorgon, vilket är lite trist. De ska ut och fira medan jag får ligga hemma här, men då får jag iallafall sitta och chilla vid internet iaf vilket jag inte gjort på ett jävla tag. Kommer alltid nåt gott med det dåliga, men nu vill jag bara bli frisk.

I helgen är jag ensam i huset medan alla åker till sina familjer och firar jul, povero Gustav som Cristiano sa, men jag ska nog fan hitta på något kul, blir nog ett litet projekt som kommer skrivas om här när det nalkar sig.


Il mio appartamento

Min lägenhet, såhär ser det alltså ut, mitt rum, takterassen och utsikten från densamma. Köket och allt är inte så mycket att skryta om, då det ser ganska vanligt ut så visar bilder på det som är intressant.

 


Skön vecka och helg

En vecka till avklarad i Rom, två veckor har passerat och trivs bättre och bättre. Visst är vissa saker lite småjobbiga, man saknar polare, ibland familjen och man har inte samma trygghet alls. Men de bra sakerna överväger detta ganska rejält än sålänge så man klarar sig ganska bra, måste jag erkänna.

Helgen var riktigt rolig, även om den gick i avskedets tecken. Precis som jag skrev i tidigare inlägget var fredagen vigd åt att fira av en tjej från skolan, den trevliga schweiziska Anic som återvände hem på söndagen. Hon, jag, Ida, Samantha och en skön japan som heter Yoshi käkade först på en resturang i Trastevere, delade på en flaska vin och snackade lite. Jag åt ravioli fylld med ricotta, till det tomatsås med basilika, grymt gott.

Efter det drog vi alla till en bar i Campo de' fiori, ett sorts mecka för högljudda amerikanska turister och barerna här heter "Sloppy Sams", där vi satt, eller "Drunken Ship" där de flesta anställda är utländska och snackar engelska, inte direkt romersk stil om man säger så men samtidigt helt okej. Vi körde hårt direkt med tequilashots, bira hit och dit och de flesta gick in i väggen redan vid midnatt så det blev en tidig kväll. Kom hem, chillade lite och slocknade vid 3 tiden.

Lördagen var desto vildare däremot. Sov länge innan jag mötte upp Ida, käkade glass på nån skön romersk glassbar och drog tillbaka till stället där gårdagens fylleslag ägde rum, Campo de' fiori, men denna gång främst för att försöka glo på lite fotboll. Kom lagom till andra halvlek av Cagliari mot Napoli, asrolig match och fick sen se Bari spöa Juventus med Diego som stor syndabock för den gamle damen.

Klockan 23 så droppade Ida av och jag åkte hem ganska seg, men ser då att mina flatmates styrt upp ett förkrök som blev ganska vilt. En var tvungen att stanna hemma för det blev för många stora Birra Moretti för henne, medan vi andra ackompanjerades av fyra stycken italienare som tjejerna i lägenheten kände. En av dem en Ultra' Lecce snubbe som var störtskön, de andra var också riktigt trevliga. Gick på nån klubb där vi körde hårt till femtiden innan vi kom hem, fortsatte ett tag till och sen däckade på alla möjliga sätt.

Ännu segare än på lördagsmorgonen vaknade jag vid 12 och drog mit utåt Flaminio, matchdag, Lazio - Genoa. Halvregnigt, lite deppigt väder och ett Lazio som spelar skit skulle ta emot Genoa som spelar bra och förlusten kändes given på förhand så negativ som man är. Dock skulle Lazio dra det längsta stråt och vinna med 1-0 efter mål av Kolarov, riktigt nice. Stämningen på matchen sisådär och ganska lite folk. Genoafansen verkade inte fått åka dit för det var tomt på deras sektion, dystert. Gick hem, lagade pasta med pesto och halvdäckade, skön helg och en skön vecka till ända.

Skön vecka till ända


the difference is drinkability

Sitter i skolan vid en av datorerna och skriver utan de sista fina bokstäverna i det svenska alfabetet, irriterande. Idag var kanske den sista dagen med Annamaria, la nostra insegnante, våran lararinna, hoppas jag skrev rätt, annars kanske det är dags att byta lärare trots allt, haha. Hur som helst, trist som fan eftersom hon varit så trevlig men på måndag kommer någon snubbe som heter Alessandro, får hoppas att det fungerar lika bra.

Idag blir det lite sightseeing och senare middag i Trastevere då en skittrevlig tjej måste åka hem, vilket såklart blir tråkigt men vi får göra det bästa av kvällen ikväll. Kommer nog bli ett antal bira till och efter middagen så morgondagen kommer säkert gå åt till att sova, vilket behövs efter att ha gått upp såpass tidigt hela veckan.


Natt i Trastevere

På söndag är det Lazio - Genoa som gäller och vi lär bli ett gäng till den matchen, jag och Ida som var på derbyt, sen kanske två stycken australienare som var sugna att haka på. Vi får se om de hinner kirra biljetter med Italiens skitbiljettsystem tills dess, hoppas det!

Nu orkar jag nog inte skriva mer då jag måste kopiera och klistra in massa bokstäver hela tiden, segt som fan, så jag återkommer snart då jag kan använda mitt riktiga tangentbord. Ska försöka ta lite foton på skolan, hemmet och gatan jag bor på.

Dagens kuriosa :
Cafèt vid skolan har Cagliari vimplar vid disken och en Sconvolts sticker vid ingången, schyst.

Ci vediamo tutti!

 

 

 


En till dag i Rom

Ny dag i Rom, ny skoldag. Gick upp halvseg imorse efter en skön chillkväll med lite vin och bira i Trastevere hos ett par svenskar, riktigt nice. En av svenskarna var en stor Romanista så var kul att snacka lite fotboll och sånt. Hans tjej var riktigt trevlig och hade en gemensam vän, som var lite otippad hemma i Sverige. I skolan var det inte mycket nytt idag, lite repetioner och vi lärde oss säga "ofta, ibland, alltid och aldrig." Men man märker verkligen att italienskan går framåt för varje dag.

Imorgon är det en extra lång dag eftersom vi var lediga i tisdags, ska åka ut till Cinecittá sen där det tydligen finns butiker med hyfsat humana priser, vilket känns välbehövligt då man får punga ut sjuka summor för kläder i de centrala delarna av stan. Ska försöka hitta ett par pjuck då mina ser ut som man gått i gyttja varje dag, vilket man typ gjorde iofs under den svenska hösten.


En bild helt obetydlig för texten


Vädret är fortfarande helt okej, tunn jacka räcker, runt 10 grader skulle jag tippa på. Ikväll kanske det blir Champions League tittande på någon bar, om man får med sig någon.





We DO need the education!

Första natten i lägenheten efter derbyt, svårt att sova, minnen av bombljud och skrik hit och dit gjorde att man inte riktigt kunde koppla av, trots en underbar säng jämfört med Cristianos soffa. Somnade inte förrän halv tre, och hade då ställt klockan för ringning sju, svettigt.

Vaknade, snoozade till halv åtta innan jag hoppade upp, drog på mig första bästa paltor som låg utspridda över mitt nya golv och knatade mot stazione Termini (huvudstationen). Hade tyvärr ingen frukost hemma, så köpte en svindyr snickers av det enda morgonöppna lilla ståndet för att stilla hungern en aning. Satte mig på buss 40, den som jag tidigare hamnat vilse på och lyckades kliva av vid rätt station, man lär sig snabbt. Fortfarande en halvtimma kvar till skolan började, satte mig därför på ett litet café nära skolan där gubbarna redan satt och snackade högt med servitriserna. Jag beställde in en mineralvatten och en söt croassaint, toppenfrukost, medan jag läste om gårdagens derby.

Väl vid skolan strax före halv nio så stod det ett gäng nervösa själar utanför receptionen väntandes på vad som komma skall. När receptionen öppnade frågade de alla en och en om man kunde någon italienska, vad man är bra på och liknande saker. Jag sa, trots att jag kan några ord här och var, att jag var total nybörjare. Vill inte missa nåt och tänkte att det var lika bra att lära sig från grunden allting.

Fick mitt schema, nybörjarna började klockan nio i sal H, så jag gick ner dit, men ingen kommer. Slutar med att det är jag och enbart en annan person väntandes i klassrummet. En tjej från Nya Zeeland med en skön engelsk accent som dock verkar sjukligt nervös. Vi två är ensamma där, tills lärarinnan, en snygg italienska i 35 års åldern dyker upp lite sent.

Vet inte hur mycket man ska säga om skoldagen, men det var tre jävligt lärorika första timmar och min lärare Anna Maria var riktigt duktig och trevlig. Kändes skitbra och tror det kommer gå snabbt framåt med språket. Hon började snacka fotboll direkt också och frågade vilket lag som gällde för mig i Rom. Svarade Lazio och blev nästan utskickad från klassrummet, halvt oseriöst men ändå med en blick av ilska, så härligt.

Efter skolan fick man en buffé på en närliggande resturang/café med en skittrevlig brasse i receptionen. Två huvudlärare för skolan snackade en del med alla, jag snackade lite med de andra nya studenterna, en engelska från London, en tysk snubbe från Berlin osv, och man kände sig jävligt välkommen.

Längtar nästan tills man är där nästa gång, bara ta tjuren vid hornen och köra på, ska fan kunna snacka nästintill flytande innan jag drar härifrån.

Matchernas match

Bomber flyger runt på långsidan, riktiga jävla smällar avlöser varandra medan de kastas från ena sidan till den andra, Romderbyt är igång igen. Jag och Ida står på distinti nord, en av sektionerna på Olimpico, Romas och Lazios hemmaplan, där de båda lagen möts idag. Bakom oss, fyra tanter som skriker den ena förolämpningen efter den andra, till Totti, till domaren, till de som kastar bomber, till alla. Så jävla skönt att vara här!

Tidigare under dagen har jag fått min lägenhet efter en jävla massa strul, Mötte upp min hyresvärds pappa(!) en 70 årig gubbe med hans fru som inte kunde ett enda ord engelska. Han visade mig alla husets funktioner och skulle sen visa mig mitt rum. Det enda kruxet var att någon bodde i mitt rum, vilket ledde till lite komplikationer. De bad mig återkomma om tre timmar (då var klockan halv 4 eller så), jag sa direkt på knackig italienska att jag inte kunde för jag skulle på derbyt. Gubben skiner upp, La Lazio? Min rumskamrat som just kommit in genom dörren, en mexikansk tjej säger "La Roma" och gubben skakar på huvudet. "Per me, La Lazio" säger jag och han skakar min hand hårt och blir genuint asglad. Hans fru är dock mer nöjd med mexikanskans svar, härlig liten situation.

Några timmar senare har jag och Ida gått en schyst stadsvandring till Flaminio. Inväntades bussen mot Olimpico kommer plötsligt 30 ungar i 15-16 års åldern skrikandes Lazioramsor. Några lika gamla killar svarar med Roma, uppstår lite hets, men ganska vänskapligt. Mindre vänskapligt när de börjar håna någon stackars indier där med lite sjukheter, indiern bara skakar på huvudet.

Bussresan ut blir trång, jävligt trång, och ramsorna fortsätter. Allt från en vacker Laziohymn med halsdukar som hålls upp i bussen till rop om att "Adolf Hitler is my friend" på usel engelska. Ett brett spektrum minst sagt. Aprite le porte, är det sista grabbarna skriker innan de stormar ut vid Piazza Mancini, stationen vid Olimpico.

Jag och Ida tar det lite lugnare, garvar åt dem och köper oss varsin pizzamacka, italiensk term okänd, innan vi knatar vidare in på arenan. Tidiga som vi är så är det knappast mycket folk inne men det sjungs redan ramsor såhär två timmar innan match. En öl och lite smältande av intrycket, så är det en timma kvar, då börjar man elda bengaler. Halvtimme innan, och det börjar koka där inne. Matchen startar och det exploderar, dubbelmenat.

Curvorna skriker för fulla halsar, Roma bjuder på en fin koreografi, Lazio kör "en Bajen" med mycket flaggor, lite rök och "kaos". Matchen i sig är ganska tråkig och stel, ingenting speciellt händer i den första halvleken. Det man minns är kriget på långsidan där bomber flög åt alla håll, tur att vi beslöt oss för att köpa biljetter till distinti nord istället för att sitta där.


Andra halvleken blir dock matchen roligare medan läktarna dör av lite, bomberna tystnar, precis som curvorna stundtals. Lazio spelar bättre än Roma och har också ett stolpskott under deras bästa period avm atchen. Roma är som vanligt dock vidriga och lyckas få in en boll i 77:e minuten av nummer 77, Marco Casetti. Deppade miner på våran sektion och tanterna skriker inte lika mycket längre utan tystas av även dem. Folk börjar gå hem muttrandes, bomberna börjar smälla igen och rusningar sker på långsidan, mot Romafans, mot poliser, mot ingen alls.

Matchen blåses av och en låt för att hylla Roma dras igång. Spelarna börjar till och med dem tjafsa sins emellan på plan och vi drar oss hemåt omgivna av folk som börjar maskera sig för att ta ut sin ilksa på i Romanisti.

Romderbyt vanns denna gång av Roma, man går hem smått frustrerad, men det är fan en underbar upplevelse trots allt. Nästa söndag, Genoa, kanske inte lika kul stämningsmässigt men får hoppas det blir roligare fotbollsmässigt.

Cose differente

Oj, mycket som hänt sedan sist. Det största är väl att jag flyttat från bögen Giuseppe, den tyste Domenico och den gamle vännen Cristiano till en delad lägenhet med andra studenter på skolan. Helt underbart att få sitt eget rum, kunna packa upp och få lite space för sig själv. Dock har jag problem med internet av någon anledning, trots att det fungerar för de andra i mitt hem här, irriterande, så ni får ha överseende med usla updates ett tag framöver.

Lägenheten är fin, typiskt italienskt med två delade rum där två tjejer bor i varje, sen mitt rum, två toaletter, en sorts samlingsplats med ett bord, en tv och lite stolar och sen det bästa av allt, en FET takterass eftersom vi bor högst upp i huset. Återkommer med foton på spektaklet.

Jag har alltså gått från att sova på en soffa i ett kök med en bög springande runt mig på morgonen till att flytta till centrala Rom, dela lägenhet med fyra tjejer och ha en fet takterass med skön utsikt över stan, ganska okej om jag får säga det själv.

Livet flytar annars på bra i stan, börjat träffa en del folk vilket är kul och kommit närmre de man träffat innan. Geografin i stan börjar även den falla lite på plats, man vet vilka områden som är norrut, söderut, vilken tunnelbana man ska ta för att hamna där och där, och hur man kommer hem från olika platser. Har ju även börjat skolan vilket jag tänkte skriva ett eget litet inlägg om. Skriver även ett separat inlägg om la partita piú importante, Lazio - Roma, il derbi, som spelades i söndags, tills dess...

Ci vediamo!

Snart tillbaka

Har inget internet för tillfället i nya lyan, men allt fungerar skitbra annars! Återkommer med allt som hänt när det fixar sig!

Ciao!

Natt i San Lorenzo / No B day

Grym dag igår, som jag sa så var det planerad utgång och så blev också fallet. Jag mötte upp Ida, hennes rumskamrat och hennes kompis, två schweiziska tjejer som var jävligt trevliga. Vi knatade iväg mot San Lorenzo, ett pubområde som verkar vara likt gamla söder eller vad man ska säga. Mycket alternativt folk, mycket klotter på väggarna, underjordiska barer osv, riktigt schyst område.

Vi gick från bar till bar och tog några birre lite här och var. Första stället var jävligt ballt, såg ut som ett bibliotek med böcker överallt som man kunde läsa medan man kröka, vilket vi iofs inte gjorde. Andra stället var lite engelsk stil, bra ställe det med, tredje stället ett Söderkällaren liknande ställe med haschlukt, reaggae musik och rastaplanscher osv, kanske inte min stil men kul hur som helst.

Sov jävligt gott idag men vaknade lagom till en stor anti berlusconi manifestation här i Rom. På Piazza della republica, dit jag begav mig efter att som vanligt fått i mig en dubbelrätt av Domenico, denna gång Caprese (tomat/mozarella) och sen nån ägg och mozarella paj, så var jag där. Enligt arrangörerna var det 500,000 pers där, enligt reuters 150,000 så man får väl säga 200,000 eller nåt? Mycket folk hur som helst.


Efter några timmars vandring och häng med alla lilaklädda Berlusconi-hatare så drog jag runt lite själv i stan. Köpte en bira jag avnjöt i solen (folk hade t-shirt idag) och en julklapp till Cristiano.

Ikväll blir det någon bar och kolla Juventus - Inter, imorgon flytt och derbyt, nog den bästa söndagen på länge.

Birra subito



In i dimman, ut i Romnatten


Buon cibo

Måste hylla min nuvarande lägenhetskamrat Domenico som lagar sjukt god mat. Två dagar i rad medan Cristiano är på jobbet har jag och han käkat god lunch som han styrt ihop.

Igår var det en jäkligt god carbonara han slängde ihop, efter maten tänkte jag att man måste ju tacka på nåt sätt så jag erbjöd mig att diska allt. Men han bara sa "no no.." och diskade. Han berättade på sin riktigt dåliga engelska om att han drömde om caliiiforniiaa, om han en gång fick pengar till det.

Idag var det samma sak, jag sov länge och efter en timma vaken så kom han in igen i rummet "mangiare?" jag tryckte ur mig ett Si och sen stod det en schyst spenatpasta med rödvin på bordet. Var proppmätt efter det, då kom det en kålpudding på bordet. Jag tänkte, fan också, nu är det kört, det här kan ju inte vara gott och dessutom spyr jag nästan snart eftersom jag åt så mycket pasta. Tio minuter senare, uppätet, hur gott som helst.

Senare ikväll blir det Campo de fiori igen tror jag med ett par öl och lite gott sällskap, får se vilka som slår följe dit.

Lite fotboll och slappande

Sitter nu här igen, klockan är strax efter ett och jag är nyss hemkommen från Roma - Basel. Dagen var jävligt slapp, egentligen bara fotbollen som är värd att berätta om. Gick upp sent, satt vid datorn ett tag och åkte sen in till Spagna,  en t-banestation här vid Spanska trappan. Knatade runt lite där, kollade olika affärer osv, innan jag mötte Cristiano hemma. Vi åt fiskpinnar, typiskt italienskt va, och drog sen mot Olimpico.

Hade riktigt dåliga vibbar med att gå på Roma match, hade verkligen ingen lust att se två gäng jag avskyr spela fotboll men tänkte, man kan ju se det som underhållning. Tyvärr får man massa folk runt omkring sig som sjunger och skit så man får väl spela med och iallafall sjunga med i sånger mot polisen som inte handlar om laget i sig.

Roma vann 2-1 efter mål av Totti på straff och sen Vucinic. Rätt igenom bra stämning trots äckliga lag, med bengaler, bomber och hög sång, precis som det ska vara. Drog hem direkt efter matchen med tuben och sitter nu här, chillar tills det är dags att sova.

Imorgon blir det nog utgång, annars vet jag inte riktigt, lite praktiska ärenden och skit kanske.

Här kommer lite blandade bilder från tidigare dagar.


Takterass vid spanska trappan, klotter, utsikten från Idas lägenhet



Mer klotter, Nun c'e trippa pe' gatti restaurang, Castel sant Angelo

 


Un altro giorno

Jaha, hur fan ska man kunna veta när man ska gå av? Tänkte jag när jag åkte bussen mot skolan idag. Station efter station försvann förbi mig och ingen ropade upp nåt namn på stationerna och inga rullande elektroniska skyltar som man är van vid hemma i Sverige. Frågade en äldre man på knackig italienska och förstod att det var två stationer kvar tills Piazza della Chiesa Nuova som jag skulle av vid. Två stationer senare gick jag av, en för långt såg jag då, eftersom de hade skippat en för ingen hade tryckt stopp - suck!

Hur som helst, en fin promenad och lite mer frågade så var jag framme vid skolan. Byggnaden var gammal och lokalerna slitna, men verkade jävligt mysigt iallafall. Mötte upp Ida vid ett närliggande café där hon satt med en klasskamrat, en 30 årig australiensiska som var jävligt trevlig. Hon och jag snackade Larry David och Seinfeld och hon verkade vara lika fanatisk som jag, riktigt kul. Cafét var sjukt billigt och kom iväg med fem euro för två Coca Cola på glasflaska och en iofs ganska äcklig (med italienska mått mätt) panino, men klart värt.

Bra promenadstråk om man säger så

Efter det lite strosande i Vatikanen och hem till Ida, som bodde skitnära alla turisters och kristnas favoritplats. Lägenheten var ganska risig, toan lite sliten osv, men funkade ändå bra och jag var riktigt avis då jag, precis som jag tjatat tidigare om i bloggen, är i desperat behov av ett eget rum just nu.


Vägen till frälsning och Vatikanen


Ett par birre Nastro Azzurro hos henne, sen dags för middag. Vi tog en långpromenad ner till Trastevere, ett gammalt fint område på andra sidan floden. Små mysiga bakgator, fina små restauranger och sköna pubar. Väl framme satte vi oss på ett ställe på Piazza della Scala, som enligt Ida var riktigt bra, vilket stämde helt. Åt typ det godaste jag ätit, nå sorts biffrullar med ricotta och lite annat i, grymt gott. Sen en pizza som huvudrätt, som var jävligt god också men man var ganska mätt redan efter förrätten.

Hemåt kom man sen med tunnelbanan ett gäng stationer, medan jag samtidigt försökte förstå vad folk pratade om runt omkring mig. Kan ju inte påstå att det var speciellt lätt men snappade väl upp nåt ord, typ carbonara, innan jag klev av och nu sitter här, sugen på nästa dag.

Fin restaurang med sjukt god mat.


Imorgon Roma - Basel, nu sitter bögen bredvid och raggar killar igen medan jag och Cristiano kollar lite snett. Dags att dra sig ut till vardagsrummet och soffan innan det börjar bli obekvämt här.

Ses imorgon

Ciao

Bene

Dag tre, uppvaknad, lite ryggvärk efter soffan men snart dags för eget rum. Födelsedag idag, känns trevligt med sköna hälsningar på facebook och mobilen i ensamheten här.

Nu sitter Cristiano och löser rubikskub och sjunger "Napolitano pezzo di merda" bredvid mig. Gårdagen var jävligt nice, Vi drack oss halvpackade på vodka, och spelade nåt konstigt kortspel med våra serbiska grannar Mladen och Vladimir. Vi gick sen ut i Romnatten, en lång promenad innan vi hamnade på Campo de fiori, samma ställe som Middlesbroughfansen blev knivhuggna (reds. anm) av Roma i en UEFA Cup match. Hittade nån billig bylsa med allehanda turister mestadels, typiskt nog två svenska tjejer direkt. Snackade lite med dem, ganska trevliga skåningar men var väl inte så speciellt på stället, men det var ju tisdag också.

Idag ska jag småfira min födelsedag och gå ut och äta på en schyst resturang i Trastevere, blir mysigt!



When in Rome..

Ledsen att det ännu inte blivit någon ordning på bloggen sen jag anlände hit till Rom, men det gamla uttrycket "When in Rome do as the Romans" har fått mig riktigt ostrukturerad och romersk så jag har inte fått ordning på någonting alls egentligen, så bloggen har fått lida den med. Men nu sitter jag här iallafall på min egen dator, med rätt bokstäver och har skrivit upp ett hastverk på de tjugo minuterna jag har på mig.

Flyget och allt gick bra, lämnade hemmet vid 3 tiden på natten med taxi in till centralen, chauffören en fördomsfull tant som snackade skit om andra folkgrupper hela vägen medan jag nickade, dödstrött och likgiltig till den smörjan som kom ur munnen på henne. Skönt att sticka var väl den främsta tanken då.

Flygbuss, incheckning, allt sånt skit, och sen var man på väg. Sov hela flygresan skitbekvämt och drömde att vi var försenade flera timmar för vi inte hittade någon landningsplats, vet inte om det stämde men när jag vaknade var vi framme nere på marken iallafall.

Mötte upp min vän Cristiano på centralstationen, Termini, och vi åkte hem till han, dumpade väskorna och gick ut och käkade på hans restaurang. Halvgod Pizza, annorlunda från den turkisk/svenska pizzan, naturligtvis. Han frågade direkt om jag ville ha en öl och jag kan ju inte vara en färsking så han ställer in en 7,7 procentig jävel på bordet bredvid pizzan, inte direkt så jag menade när jag bad om en flaska öl istället för på tapp.


Tog sedan själv en långpromenad, såg de gamla vanliga, Colloseum, Fontana di Trevi där självklart ett mynt slängdes i fontänen bredvid en massa japaner. Fortsatte till Pantheon, Piazza Navona osv osv innan benen kändes som spaghetti. Drog hem, dog på Cristianos soffa vid åtta.

Lägenheten är helt okej, han delar den med två andra som verkar rätt osympatiska. En av dem är 35 år, tjock och bög, idag klippte han naglarna i sin säng, riktigt vidrig. Den andra är tyst och man ser inte så mycket av han, men de är säkert trevligare än vad man tror. Svårt att få kontakt med någon av dem då de inte pratar engelska alls.


Idag träffade jag min vän Ida som också pluggar på samma skola, men började för några veckor sen. Vi gick runt i stan, snackade och garvade. Strosade runt på gator jag inte såg dagen innan, och kollade även in min framtida boning. Riktigt fint, fint hus, bra gata, kort sagt så såg det jävligt trevligt ut. Längtar verkligen till jag flyttar in i mitt egna rum, har en egen garderob och blir mer självständig. Annars var det riktigt kul med Ida, kändes skönt att ha någon att prata med annat än fotboll med. Visst är det nice att snacka ultras och fotboll på halvtaskig engelska med Cristiano, men man behöver ju lite annat ocskå i livet, konstigt nog.



På torsdag ska jag kolla Roma - Basel, två lag jag hatar, men kan nog bli kul iallafall.Fixade även självklart biljetter till derbyt på söndag, ska bli sjukt kul och man får hoppas Lazio reser sig. Imorgon fyllar man år, får se hur det är att fira det med knappt någon polare här.

Återkommer när jag får låna tjocka bögens internet igen, man vill ju inte smöra för mycket för han, nu skriker han här bredvid mig.

Hörs snart!



RSS 2.0