Superettan låter ju iallafall bättre än Allsvenskan

Ja, det gör den ju, lyssna SUPER och ETT, ordet super (ej att förväxla med supa som är ett vanligt förekommande ord i min vokabulär) och nummer ett i samma ord. Synd att det inte är så bara, superettan är en riktig ferskingliga som en viss person hade sagt. Vi ska alltså gå från en skön resa till Malmö till att möta Ängelholm, från att möta AIK till att möta Väsby, fysatan vilken misär.

Resan igår var iallafall delvis rolig, dock främst tragisk och deprimerande. Ibland undrar man vad fan man lägger pengar och tid på, men sen sitter man där med grabbarna i minibussen, kommer på nån sjuk sång och skålar och skrålar. Då fattar man att det här är livet, och det fortsätter om vi så ligger i division tre.

Ses nästa år, och glöm inte att vi har en del hockey att prioritera... ehum.

Hammarby IF

Puttin holes in your ideas, blood on your fly gear

All the animals come out at night.. stämmer väl bra när man sitter här och skriver klockan två på natten.

Fan vad jag älskar Taxi driver, här har en rappare, eller rättare sagt producent gjort det smarta att sampla en av Robert De Niros roll Travis Bickles monologer från filmen. Låten är grym också, vilket knappast skadar. Beatet är riktigt mystiskt och A.G är verkligen en grym underskattad rappare. Vad säger Gonzalez, ptotheo och charly rambo?


Smoke a spike joint and watch Clockers


Dagens sänke : Arne Hegerfors

Ett nytt inslag här på bloggen, dagens sänke. Var ju tidigare inne på spåret med sågningen av Anton "Fuckface" Abele, men detta blir mer personligt. Tänkte skriva det igår, men bloggsidan strulade så det blir idag istället.

Som många vet gillar man ju fotboll och en stor profil i fotboll, eller idrottssverige i stort är Arne Hegerfors. Mannen bakom genialiska kommentarer och skämt som "Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk" och "Vem ska lägga nästa straff, är det Nesta kanske?" har gjort bort sig bigtime.

I ett inslag på tv4 kritiserade han AIK spelaren Kenny Pavey för sitt målfiarnde mot Hammarby. Han tyckte att fira med sina egna fans är att uppvigla till en hetsk stämning och förespråka våldsamt betende. Riktigt sjukt sagt, vad ska media vinkla nästa gång till supportrarnas och nu även spelarnas nackdel? Nu har vi ett derby där knappt en incident hände inne på arenan eller utanför vilket är relativt ovanligt nu för tiden. Det hela är lite motsägelsefullt journalisternas dröm och även mardröm samtidigt, de får fotbollen de vill ha men har samtidigt inget att skriva om. Vad gör man då? Jo, man tar istället upp ett målfirande, ett glatt sådant där Kenny hyllar sina fans och de honom, haha, så patetiskt så man gråter.

Jag och mina kära Hammarbyare hade varit lika upprörda över ett mål som skickar oss halvt till superettan, samtidigt som AIK halvt till guld oavsett om Kenny Pavey hade spelat banjo vid hörnflaggan eller gått som en hund längs sidlinjen som den här målgesten, vem fan bryr sig hur han firar förutom AIKaren sålänge han inte jävlas med vår sida?

Kul att grisen Ekwall till och med var vettig bredvid honom. Jag har tidigare varit motståndare till kvinnliga sportjournalister av den enkla anledningen att de inte varit tillräckligt kunniga, men Anna Brolin har ju till skillnad från den skallige gubben bra tänk. Nej du Arne, du har nog sått din sista potatis i offentliga sammanhang.


One in a million

Då har en ny galleria öppnat igen då, denna gång i Liljeholmen. Var där för att som alla spana in skiten, och det var ju en deja vú upplevelse utöver det vanliga. Ser ju exakt likadant ut i alla såna här byggen, samma affärer, samma stressade folk. Förstår inte riktigt charmen med samma butik överallt, är det tryggheten då man ska leta efter? Fan, tänker på Seinfeld avsnittet med Mom and pop stores, affärer som ägs av familjer som går i arv med egna agendor istället för multinationella företag där det är samma t-shirts över hela världen.

Höjdpunkten med besöket var en gammal dam som såg riktigt sur ut då hon rev ner ett plakat utanför varav hon slängde det i soptunnan och gick ner mot tunnelbanan. Jag, nyfiken som jag är, kollade i soptunnan vad för hemskt det kunde vara hon drog ner. Svaret var att plaketet sa "AIK SVENSKA MÄSTARE 2009", haha, finns iallafall något hjärta och individualism kvar bland människor i detta hjärtelösa samhälle.




FREE MAX B

Charly Rambo, en flitig läsare av gvanosoprano.blogg.se har i flera år försökt få mig att gilla Max B. Jag har alltid varit skeptisk och tycker fortfarande att många låtar är jävligt dåliga som han säger är bland det bästa han hört. Dock måste man ge honom att han har gjort några riktigt bra grejer, denna låt exmpelvis tillsammans med hans följeslagare, den enligt mig skönare, French Montana.

Fick ett sms av Charly igår där det stod "Max B och French Montana är framtiden" vilket är lite dumt då Max B nu fått ett livstidsstraff precis. Typiskt när man precis börjat uppskatta snubben.

 


My name is roll, pay-roll!

Lönen damp ner ett par dagar för tidigt vilket ledde till en riktig fylla i torsdags och en lugnare sådan igår, fredags. Torsdagen var galen, började hos en polare med Crips och Bloods dokumentären som jag skrev om ASPACKAD i ett inlägg tidigare i bloggen. Vettefan vad jag skrivit egentligen, hajar knappt själv, så ni som läste det inlägget och blev förvirrade, det är inte ert fel. Hur som helst, därifrån rörde jag mig vid 10 tiden för att möta upp Eggy min gamla krökarvän. Vi lönevakade in pengarna på pisstället Carmen där vi också åt chilinötter och såna där äckliga chips som ligger i en stor värmelåda, smakade väl sisådär.

Sen anslute en polares lillesyrra som börjat hamna i fördärvet hon med genom vårat umgänge. Efter en snabb öl på Scandic Malmen dunkade vi en svart tarre till skitställe nummer tre för kvällen, Labbet. Enda anledningen var väl att det stänger fem och att vår törst inte gick att släcka.

Väl där börjar en estländsk gangster ragga på min tjejpolare. Ganska sjukt när han drar upp en bunt med sisådär tjugo femhundringar och visar sin ryggtavla som täcks av en massiv jävla tatuering. Han börjar efter en stund gå in på känslosamma saker och visar en bild i sin mobil på hans son, so far helt lugnt om än jävligt påträngande. Andra bullar blir det när han blir grispackad och vill slå in skallen på snubben som sitter bredvid oss följt av en berättelse om sin tidigare fängelsedom. "Vi hörs" sa vi och försökte röra oss bort, haha.

Natten blev jävligt blöt och jag spottade hatiska kommentarer av någon anledning till många polare på nätet sen, haha, sorry alla drabbade.



Fredagen blev lugn, vi skulle till skitstället (ser ni sambandet?) Huset, fjortisklubben där man alltid kommer in oavsett hur full och hur unga polare man har med sig och där ölen kostar 26 spänn. Väl där möter jag en jobbarpolare av en slump vilket va jävligt kul, och i stort sett det enda som var kul där överhuvudtaget. Drog ganska snabbt då det mer såg ut som Tenstas fritidsgård, kände mig inte riktigt hemma. Hamnar på ja, exakt, skitstället After, sveper ett par bira och somnar in sent med bra sällskap, awesome-o.

Ikväll inflyttningsfest, flytta tillbaka klockan följt av UFC #104, Go Machida!




It's a thin line between love and hate

Fuck... klockan är halv 7, jobbar 15-20 imorgon och har en vidrig plåga som rör sig i huvudet. Jag måste diska. Diska är typ det tråkigaste som finns. Jag avskyr att stå och löddra upp massa gamla talrikar, glas och särskilt bestick som man inte ens bryr sig om. Efter en lagad måltid är det en smutsig kastrull, en stekpanna och kanske 2-3 andra grejer att diska, piece of cake. Men ändå så låter man skiten ligga där tills man gjort det typ 32 gånger, DÅ blir det ett jävla problem och en jävla hög med disk.

Man borde egentligen lära sig att ta tag i saken egentligen, jag avskyr diskberg, måtte detta gå snabbt nu. En laptop placerat med Cormegas nya platta på diskhon (hoppas jag inte stänker för mycket..) kan nog hjälpa en del. Att se fram emot The ultimate fighter avsnittet som släpptes igår natt kan nog också hjälpa till lite för att öka snabbheten på diskandet lite.

Imorgon fredag, krök, för att följas av lördagen och UFC #104, helgen avslutas med söndag och derby mot AIK. En helg i våldets tecken minst sagt, hoppas bara Machida vinner, Bajen vinner och att vi supportarar vinner på söndag, oavsett om det då handlar om spelet, läktarna eller gatan...

Nu kör vi, ses på en pub nära mig. Ciao!

Tattoes on faces

En grym dag till sin enda...

Börjades med att man vaknar upp pigg efter en lång natts sömn. Vid fem sen drar jag mig utåt söders höjder för att besöka en polare. Väl hos honom och en skön pytt i panna i magen så kollar vi en dokumentär om de amerikanska gängen bloods och crips. Riktigt intressant med helt sjuka fakta man inte hade någon aning om innan. Visste ni exempelvis att fler folk dött i den här konflikten än den religiösa konflikten på Irland totalt? Att det jättenära Disneyland och Hollywood är ett fullskaligt krig som pågår, inte minst en ganska bisarr tanke egentligen.

I dokumentären fick man se hur svarta behandlats genom åren i USAs historia. Från slaveriet, till förtryckt, rasupplopp i Watts '65 till de svarta pantrarna och andra rebelliska svarta som alla sköts till döds. Detta födde gängbildning, någon sorts motorganisation till allt skit som hänt detta förtryckta folk. Gängen som numera fungerar som några svarta militiagrupper, har om man ändå får säga det haft en ganska kontraproduktiv roll för de svarta i USA. Alla i dokumentären säger detsamma. Även om man känner noll hopp, man har alla emot sig, all framtidstro man tidigare trodde på, som stod till de tidigare generationerna med rebelledare som Malcolm X och Martin Luther King, blev dödade, den nya generationen svarta hade inga manliga förebilder, de hade ingen bakom dem att leva upp till. Inget förutom hat, ont bråd död och våld.

En gammal riktigt smart snubbe drog tillbaka konflikten till när han var ung, att de under hans tid försökte gå till nya områden, se nya platser i California men bara bemöttes av polisens våld varje dag. "Du har inget här att göra nigger!" eller en arrestering var vanliga fraser eller handlingar då man försökte se nya områden runt sig. "Hat föder hat" sa han och upplyste att om ni bygger en vägg mot oss, så kommer vi ta ner den väggen sten för sten, vi kommer slita loss varje tegelsten och den kommer mot er, och tillslut kommer ni inte kunna ta emot det vi kastar mot er. Så föddes Watts upploppet och sedan 1992 upploppet där svarta tog lagen i egna händer mot den förtryckande polis och samhällsmakten. Även idag finns det ungdomar som levt nära vattnet i Los Angeles men inte ens sett havet, trots att det egentligen ligger på nästintill gångavstånd.

Det känns, om än i otroligt mindre skala vad vi fotbollssupportrar möter i dagsläget. En enad polisstyrka som gör allt för att förtrycka det vi brinner för och strypa vårat stöd till det yttersta. Om det inte är de som förstör för oss så är det medierna, som även togs upp i filmen. Ett riktigt äckligt, men ändå sanningsenligt stycke i filmen var att tillslut blir de förtryckta såpass tillsidosatta att de får resten av världen och styrandet att se dem såpass våldsamma och hemska att de behöver förtryckas. Det går så långt att de förtryckta ställs mot dem själva. Det har hänt de svarta i USA för ett bra tag sen, och jag känner att de händer oss nu... Hoppas vi bara klarar oss ur det. Än är det inte kört, inte för oss, och för alla som kämpar ur förtryck världen över.

The struggle continues..

Make it clear

Ibland känns det mesta hopplöst. Sitter och slökollar på Förkväll, främst för att titta på Carin Da Silva och för att The Ultimate Fighter inte kommit ut än för nerladdning då jag kollade fel på dagarna. Hur som helst så inser jag mer och mer att politiken är ett skämt. Hur jag gör det medan jag ser på det usla programmet Förkväll undrar ni kanske då? Jo, för att Fredrick Federley, en av de personerna som borde stått under hat-listan på tidigare inlägget ska visa hur energismart han är.

Fattar ni hur efterblivet det är? Hela vårt system går ut på att "kända" ansikten ska visa hur duktiga de är i TV, göra små skitintervjuer i dåliga tv-program för att lyfta sin personliga image. Sen när man står bakom sin skärm i vallokalen ska man då råka kryssa för hans namn för han var ju ändå smart med sina glödlampor hemma. Detta sker medan folk blir våldtagna, rånade, människor får inte rätt sjukvård och folk dör. Spelar fan ingen roll om det är höger eller vänsterregering, för allt är bara ett spel. Tur att hjälten Anton Abele finns, herregud, skjut mig.

Man blir hjärntvättad av media för att tycka de här killarna är de rätta att styra det här landet. Man orkar inte engagera sig för snart börjar Bonde söker fru på tv som är viktigare än landets framtid. Allt detta medan de tjänar storkovan och garvar hela vägen till banken. Klåpare hela bunten. It's all politricks.

Young, dumb and full of cum

Sitter och tittar på Californication där inledningen satte standarden direkt och sista scenen satte punkt för ännu ett underbart avsnitt, haha, så genialiskt. Av de tre brudar han har på tråden nu så står ju den strippande kåta 23 åringen högt upp, dock vinner nog den engelska morsan tävlingen. Tredje och sista plats får damen utan trosor, hon var inte så jävla het. Hör ni hur sjuk serien låter? Efter blogginlägget är klart blir det muntra miner och skratt till nya How I met your mother.


Mindre glada miner är det ju när man tänker på vidriga snuten som återigen gjort bort sig. Innan mitt serietittande så var det nämligen dags att JO anmäla Halmstads lokala poliskår för deras övertramp igår samtidigt som jag lyssnade på Kartellen av alla grupper, haha, ironiskt. Inte nog med ett jävla otrevligt bemötande, puttande på oskyldiga, gripande av en kille för fylla som inte krökat och pepparspray mot en 16 åring så slog de även av näsan på en Hammarbyanställd publikansvarig. Haha, hur fan lyckas man vara så usel i sin yrkesroll? Riktiga pajaser.

Sjukt också när vi ska åka därifrån och de hotar oss med stryk eftersom en polare ifrågasätter deras beteende. Citatet "Visa respekt för han och hans arbete, jag kan fortfarande komma in i bilen!" på en vidrig dialekt, medan han håller in batongen genom rutan och försöker se arg ut, minst sagt en underhållande scen. Tänk om det vore samma regler i en matvarubutik? Någon ung snubbe kommer in och garvar åt mig, säger nåt dumt och jävlas lite smått. Att jag då håller fast honom, slår han över näsan och sprutar pepparspray i ansiktet på hans polare. Med enda argumentet att han ska respektera mitt arbete. Skönt resonemang, grisar!


Hej! Accepterar ni våldet?

Jag avskyr många människor, vissa utan anledning, vissa utav en anledning. Listan är ganska lång, Fadde Darwich, Pernilla Wahlgren, Luigi Spaccarotella, självklara idioter som George W Bush och Maud Olofsson men främst just nu är det en yngre kille, med en jättehaka och ett jätteego. En wannabe-politiker, som ska kandidera för Moderaterna, men som dock inte kan göra något annat än att se totalt efterbliven ut, Anton Abele (kolla lite videos där, bland det sjukaste man sett i Sveriges historia). Hans hjärtefråga är som sagt att stoppa våldet, vilket våld han pratar om vet jag inte, och hur moderaterna ska göra det har jag ingen aning om.

Hur fan kan man vara så vidrig? Jag tänker inte låta mina ord gå för långt här med en risk för bann på blogg.se, så jag låter Soran Ismael ta vissa av orden från mina läppar, här kommer hans uppfattning om Anton.

 

Otroligt kul, men frågan är om inte hans drift med hans valkampanjsvideos är ännu roligare. Kolla den exempelvis. Haha, härligt med lite humor när man sitter med en Tuborg framför datorn efter ett långt jobbpass efter en lång gårdag med Halmstadresa fram och tillbaka, mer om denna i nästa inlägg förmodligen...

On that note, we say peace (gäller ej Anton Abele)

 

 

 


Whats the lesson for today? Rugged man!

Jag har tidigare dissat videobloggar, men här har vi iallafall en sjukt bra. Rapparen R.A The Rugged Man, jävligt kul snubbe och jävligt bra rappare snackar om lite allt möjligt. Garanterad underhållning och samtidigt sanna ord.


In a chillstate of mind

Så jävla skönt att knega, komma  hem efter en 20 minuters promenad genom djungelkylan, öppna dörren, slänga av sig jackan på golvet och bara kasta sig i soffan. Befriande och underbart. Man fyller i sina jobbade timmar i timrapporten i excell som gör att man ser hur mycket man tjänat, ler förnöjt och slår på en schyst låt i högtalarsystemet varav man bara sluter ögonen, extas.

Imorgon bär det av till Halmstad, därifrån måste tre poäng hem till Stockholm efter Örgrytes vinst idag mot Helsingborg, som torskat mot ALLA våra bottenkonkurrenter, äckel. Skönt att vid en eventuell torsk iallafall ta sig en garanterad fylla med ett gäng sköna grabbar medan man rullar hem till civilisationen, något som iofs blir ännu skönare vid en vinst.

Ikväll blir det Milan - Roma och tidig sömn, det är man fan värd efter två nätter av allt annat än sovande.

Lord of the idiots

Haha, George Costanza, kungen av kungar.


I wanna spend this evening breathing in ya fragrance

Halv 12, lördag, lugn kväll med en viss bitter smak i munnen att varken paldiski eller charly rambo kommenterat mina senaste inlägg där de är inblandade. Jag får väl vänta ut helgen och hoppas på att de bakfylleläser detta imorgon, fuckers.

Igår vart det några öl med en jobbarpolare och en annan polare, två riktiga fyllskallar och vapendragare. Det är alltid roligt att splittra gäng, man vet aldrig hur det kan sluta men i detta fall har det alltid varit en succé, fram till igår. Klockan är två och jag försöker ivrigt påpeka för min jobbarpolare att han måste börja återgå till att ragga igen. Han har legat på latsidan alldeles för länge, vilket är dumt då han har bra potential på den fronten. Tillslut lyssnar han på mig efter en stunds tvekan och sätter fart mot två brudar där han med den ena får till en schyst konversation, vad det ser ut som. Plötsligt bryter min andra polare upp honom med någon idiotisk kommentar, riktigt sur stund för kollegan som slänger en sur blick och försöker vifta iväg honom. Men vafan, inga sura miner, vi garvade ju åt det direkt efter, men segt att när han just fått ur tummen ur röven kör polaren upp en jävla analplugg modell gigantisk (betoning på a:t) i den samma.. ouch! Fortsättning följer...

Dagen idag har mest varit jobb och fotboll. Kollat två och en halv match, Juventus - Fiorentina som var bra underhållning i första halvlek, slutade 1-1. Genoa - Inter, där det bjöds på en del sköna scener, både från läktarplats från de båda lagen och på planen från ett av lagen, slutade 0-5 förövrigt till Inter, rejält styrkebesked. Den halva matchen var Valencia - Barcelona som var ett sömnpiller av rang, men det är ju Spanien så det är förståerligt.

Dagens låt är Women tonight med Slug från Atmosphere och Murs. Fin låt som sammanfattar mina senaste veckor ganska bra. Tror särskilt mannen bakom creativespirits bloggen kommer uppskatta denna pärla, check it out!


Hey lady I don't mean to be so forward
but I got no other choice soon I be across the border


 

 


I could have been a contender

Ja, på Paldiskipalace begäran, som förövrigt överrumplade mig totalt såhär en timma efter avslutat jobb så ska jag här skriva om en favorit. Jag vet inte riktigt hur redaktören på den bloggen tänkte sig, men antar att det handlar om en skådis. Jag får väl ta och göra det och har nu efter en snabb tiominuters period tänkt ut en perfekt en.

Alla känner vi till honom, men få i vår generation har egentligen sett mycket filmer med Marlon Brando. Mannen som inspirerat De Niro, Pacino generationen och stått bakom massor av legendariska roller. Jag själv var mest bekant med honom för hans roll som Vito Corleone såklart i Gudfadern, och även som Colonel Kurtz i Apocalypse now (redux).



Farsan som är en stor filmfantast även han tipsade mig om On the waterfront (Storstadshamn) från 1954. Filmen handlar om Terry Malloy, en gammal boxare som tvingats till en arbetsbana för att tjäna stålar och numera slavar i hamnen. Många i vår generation har problem med svartvita filmer utan explosioner osv och jag kan förstå det, samtidigt är det synd då man går miste om en så sjukt bra film som denna. Trots att den har över 50 år på nacken håller den än och ligger med på övre halvan av IMDBs ärofyllda 250 topplista, där den innehar placering 103.

Egentligen borde man se mer av Brando, och jag hoppas farsan kommer med nåt nytt tips snart. För det här tipset gjorde att jag hittade en mycket bra film, men framförallt, en favoritskådis.



They callin' me a savior, of hiphop.



Ännu en låt från Cormegas nya som befäster den som skivan man verkligen längtar efter mest. Vet att min trogna läsare Charly Rambo uppskattar denna, och särskilt raderna om Knicks i första versen. Härligt med Big L sample på refrängen också och bra beat av Ayatollah, en underskattad producent i min mening.

Ge mig skivan nu!

The enemy



"En 24-årig man avled i april förra året i samband med ett våldsamt polisingripande i Göteborg. Men trots att den rättsmedicinska undersökningen visade att ingripandet ledde till hans död, åtalades ingen av poliserna, rapporterar Sveriges Radios Ekoredaktion, som granskat den nedlagda förundersökningen. Polisen skulle gripa 24-åringen sedan han sparkat på en bil. Han trycktes ned mot marken så hårt och länge att han slutade andas. Han avled senare på sjukhus."

Ja, det är väl inget nytt, de där snubbarna kan ju göra vad de vill med sin bricka och batong. Vet inte hur många gånger man råkat ur för deras vidrig attityd, deras överlägsna flin och råkat ut för vad de anser vara rättvisa. Det är så dumt det där med att "Det är några som missköter sig.." det handlar inte om det, det är en yrkesgrupp där inte sådant får förekomma. Man får inte missköta sig om man är beväpnad med en pistol, då kan de gå som för Gabriele Sandri, det får inte förekomma att man missköter ett gripande, då kan de gå som det står i artikeln här ovanför.

Faktum är att det är institutionen polisen i sig är det som är fel, inte personerna med batongerna svingandes och ansikterna utåt. Hela deras jobb är att förtrycka, trycka ner och lyda överhetens order mot de vanliga folket.

You have the emergence in human society 
of this thing that's called the State
What is the State? The State is this organized bureaucracy
It is the po-lice department. It is the Army, the Navy
It is the prison system, the courts, and what have you
This is the State -- it is a repressive organization
But the state -- and gee, well, you know,
you've got to have the police, cause..
if there were no police, look at what you'd be doing to yourselves!
You'd be killing each other if there were no police!
But the reality is..
the police become necessary in human society
only at that junction in human society
where it is split between those who have and those who ain't got


Just a day in the life of...

Vaknar vid två, tvättstuga, springer ner och kastar ner massa t-shirts med ölspill från bortaresor, en grönvit tröja täckta av ketchup från ett McDonalds brawl och lite svettiga lakan i maskinerna. Spotify går varmt med min 10.8 timmar långa chill playlista, ruskigt bra om jag får säga det själv. Diamond D avlöses av Tony Benett, till en lugn Basement Jaxx låt, och sen Regina Spekter, finns mycket i mitt spektrum alltså.

Dagens agenda är annars att försöka orka lyssna på de usla förklaringarna varför Hammarby går så dåligt som de gör av lagets tränare Thom Åhlund och Micke Andersson i ett informationsmöte. Känns som man bara kommer gå dit och nicka, medan man tänker "vafan pratar ni om?" men vi får se.

Läste förresten om den där dåren som fått stroke och tappat minnet, tänkte osökt på Who am I? En klassisk Jackie Chan rulle där han ramlar ner från ett flygplan (långsökt ja..) och tappar minnet. Han glömmer därför bort att han varit med i en jättehemlig operation medan folk försöker mörda honom innan han kommer på det. Undra om det är såpass allvarligt med den här skäggiga mannen, vad bär han på för hemligheter tro? Han kanske också ställer sig vid en klippa som Jackie och skriker ut, WHO AM I? Komisk syn..


Tryck på bilden så får ni veta vad han kan varit med om


Get well Charlie


Vaknar efter fyra timmars sömn, svårt att somna om, vet inte varför, går upp och slår en blick på datorn för att trötta ut mig lite och ser att Charlie Davies är svårt skadad i en bilolycka. Ibland tänker man fan om man har nåt sjätte sinne eller något, någoting som oroar en och man ser det här.

Mina tankar är med dig Charlie, minns alla glada stunder du gett en när du gjort mål och snackat skön amerikanska iklädd Bajentröjan. Hade varit kul att se dig i VM, och jag hoppas du klarar det, även om media rapporterar att du ska vara glad vid livet. Din inställning har alltid varit att aldrig ge upp, och det behövs nu.

Kämpa Charlie!

Pause

Skönt med ett uppehåll i den hektiska livsstilen, bara vara hemma, kolla film och chilla. Kan behövas ibland. Nya Californication levde upp till förväntan och Hank var lika skön som vanligt och drog sköna lines. Till och med Becca var ju skön i det här avsnittet. Idag blir det How I met your mother, och jag inser nu att jag låter som en sån där usel tv-krönikör på sista sidan i misärtidningen Aftonbladet, så bäst att lägga av.

Kan också tipsa om nya numret av fotbollstidskriften Offside som har en del intressanta artiklar, bland annat om den fotbollskulturen i Buenos Aires, om Dynamo Dresden och om det självklart viktigaste, Hammarbys Ultra Boys. Köp den!

Bjuder också här på en lista med tio mycket bra låtar. Bra hiphop rätt igenom, även om det är svårt att hitta mycket av det man gillar på Spotify.


Poetry



"A morning of awkwardness is far better than a night of loneliness"

- Hank Moody




Tie you the fuck up

Sitter med en cola, pizzan är äten och lyssnar lite halvt på Big Twins. Har fått i uppgift av en polare att göra ett "hiphopmixtape" internetstyle på spotify och tar på mig den uppgiften med stor seriösitet. Själv väntar jag inte på en spotifylista utan på Cormegas nya platta. Första singeln var grym och om man ser på tracklistingen så verkar den bli riktigt riktigt bra, spännande.

Helgen var blöt i vanlig ordning, och både fredagen och lördagen innehöll alla ingredienser en kväll ska göra enligt min goda vän Eggy. Vad dessa ingredienser är förblir censurerat även för gvanosopranobloggens läsare, men ni som vet ni vet.

Körde slips två gånger i veckan också, det är fan mer än jag gjort på fem år. Senast var väl studenten och jag måste säga att det har kännts bra. Fick lite komplimanger för det också vilket alltid är nice. Igår fick jag till och med en komplimang av en polare att jag såg jävligt självsäker och skön ut. Då hade jag inte ens slips utan en sunkig huvtröja klubben avrådde mig att ha på mig. Fan, man kanske bara mår jävligt bra just nu och utstrålar glädje och självsäkerhet genom det? Eller, vem försöker jag lura nu? Det var ju självklart bärsen som gjorde jobbet.

Uppskattning

Bloggen har inte växt mycket sen starten, det är en trogen skara på 25 psykopater som på något sätt uppskattar min dekadenta livsstil och orden om just denna. Om inte läsarna har växt så har iallafall kommentarerna skjutit i höjden, vilket är jävligt kul. Alltid nice att höra vad som är bra respektive dåligt i bloggen, även om några negativa inlägg inte kommit in (kommer väl säkert nu med detta statistiska tråkiga inlägg) men då får väl fascistcensuren ta hand om de sura jävlarna.

Sjukt förövrigt när man lyssnar på spotify och Ken Ring avlöser Basshunters reklamer, lite skillnad i tja, allt där minst sagt. Kvällen ikväll blir nog ganska lugn, verkar vara ett bra gäng som ska slira runt men man måste ha jobbet i tankarna i imorgon, så blir väl ett gäng bira men i förhållandevis lugn takt iaf. För er hemmasittare så kan jag rekomendera att filmen Mystic River går på femman kl 22.00, den har jag ju tidigare tipsat om i bloggen och hyllat som ett mästerverk, vilket den är. Kan också rekomendera om att min partner in crime har skaffat en blogg han med, självklart enbart för att leva upp till att försöka efterlikna mig i varje avsende. Ni hittar den här!

Annars så är det mycket planerande nu inför the big thing. Kan inte gå ut med för mycket informazione förrän det är klart, men ni fick ju en ledtråd där, ni som inte vet..

In i dimman

Mentalitet



Fan vad man älskar sånt här, flaggorna, uttrycken, kläderna, känslorna, livsstilen.

Ultras per sempre.

It is said that the wind will blow the world past if you wait long enough

Återigen besök hos föräldrarna idag, en vana numera. Underbar middag med ugnsgratinerade grönsaker och biffar med chevré on top, inte konstigt att man kommer tillbaka. Farsan utbildar en i Stockholmsslang och insisterar att tricken enbart är spårvagnen, inte tunnelbanan, att knata är att springa, en distinkt skillnad till knalla, som är att gå osv osv. Morsan och jag glor på Harold and Kumar : Escape from Guantanamobay, slapp mor och son relation, härligt.

Gårdagen blev sen som vanligt, fastnade i mina nostalgiska tankar då jag gick igenom mitt stora fritidsintresse som 12-13 åring, Magic The Gathering, alla har vi våra skelett i garderoben. Jag är dock fett stolt över Magicspelandet, man fick en gratis engelska som fan ingen hade i den åldern och hade samtidigt sjukt kul. Minns när man gled runt och bytte kort med stora feta 35 åringar som säkert blåste skiten av en. Jag gick till och med så långt med en polare så vi praoade på Spelbutiken vid Medis. Fick slava, sortera kort och köpa Fanta åt nörden som ägde stället, klassiskt. När man nu tittar på alla kort som man drömde om att ha då blir man bara så jävla glad och tänker tillbaka och ler. Ens största önskan var att ha ett spelkort, fan vad livet var lätt...


So fucking old school.


Krökhelg vs Simon Helg

En lika vild om inte vildare helg är då återigen avklarad...

Fredag : Chillar hos föräldrarna och löser lite blanketter och skit med morsan för att sedan ägna mig åt roligare saker, nämligen öl med polare. Möter upp ett gäng på Söderhof och sitter och snackar lite, ganska avslappnat. Jag och en polare glider till baren då han ber mig testa en sak. "Bartenders ger aldrig växeln i handen utan alltid på bordet, det är för man ska ge dem småmynten." , jag testar. Tyvärr fallerar hans teori som jag tyckte lät sann, och jag får växeln i handen. Kanske berodde det på min uppenbara vilja att ha växeln i handen då jag står och kupar dem som en tiggare på Drottninggatan. Drar hem tidigt med en Folkets Kebab-Kebab i magen, skön kväll.

Lördag : Knegar fram till fem, inte alls bakis då jag skötte mig bra med biran dagen innan för en gång skull. Träffar en gammal kollega på vägen hem som slår följe och slår en pizza på lokala haket. Därefter chill med lite tv spelande hos mig innan två till grabbar glider förbi med kassar som då självklart innehöll öl. Några deciliter senare så var det dags igen, byta den sunkiga t-shirten mot en skjorta och in på någon fjortisklubb vid Gamla stan, udda val men ganska kul.

Ölen flödar där inne, tanken på att spara pengar som jag borde ha i huvudet existerar inte. En efter en anländer till stället och tillslut är vi ett jävla stort och skönt gäng. Folk börjar ragga, jag fastnar för en silkesklänning som var jävligt mysig att röra vid, förstår George i Seinfelds fetisch till silke, men efter en till Rom och Cola så kastar vi alla in handuken. Grymt kul kväll och dag iallfall.

Söndag : Kneg ett par timmar, sen Bajenmatch, BP vinns över (Tack Helg!) med nöd och näppe, puh.. Grabbarna från gårdagen ser slitna ut men en av dem följer med ut igen ackompanjerat av nya förmågor för dagen. Processen från lördagen återupprepas och man pressar ut de sista dropparna i ölform av det som finns kvar av denna helg. Hamnar på Scandic Malmen som var helt fullproppat med massa folk, hajade knappt att stället fanns förrän vi var mitt i smeten.

Träffar en kund från jobbet i vimlet, svinigt snygg men svinigt otrevlig då hon handlar, vilket jag också påpekar med ett par öl under bältet. Hon skrattar och är plötsligt trevligast i världen och bortförklarar sin otrevlighet i butiken på elva olika saker. Sticker från henne. Försöker ragga upp en 40 åring, inser att kvällen är slut, nästa steg, nattbussfärd där jag använder ett gammalt busskort som nödlösning då sms biljett blir en omöjlighet, död mobil. Vaknar vid rätt station, sicksackar hem, godnatt.

Idag, måndag, kneg, hem... tristess, Can't wait for the weekend to begin.

Goodfellas


En av mina favoritfilmer genom tiderna är självfallet Goodfellas (Maffiabröder på svenska) från 1990. Filmen handlar om Henry Hill, som man får följa under tre årtionden, från ung hungrig grabb på uppgång till en skugga av sitt forna jag. I rollen som Henry Hill gör Ray Liotta sin största roll genom tiderna. Regin står min absoluta favoritregissör för, Martin Scorsese, som också regisserat den tidigare nämnda filmen i bloggen, Taxi Driver.

Ett kännetecken för hans filmer, förutom att de oftast brukar vara ruskigt bra så är det musiken. Goodfellas är inget undantag, riktiga mobster-hits rätt igenom som skapar en härlig stämning. Om ni vill lyssna så har ni en spotifylista klar och förberedd av mig här. Det återstår dock att se om låtarna ensamt i digital form utan det bildliga skapar samma känsla. I värsta fall får ni väl annars dra på er dressmankostymerna och kolla er i spegeln medan ni lyssnar. Enjoy!

Vad har Anna Anka och Jay-Z gemensamt?

Jo, båda gästade här om dagen talkshowen Skavlan på SVT. Riktigt bra program måste jag säga med intressanta gäster. Först ut var Henrik Schyffert, en förebild på många sätt och som stått för bland det bästa som gjorts i humorväg. Sen kom lyxhustrun Anna Anka ut och rabblade på sin vidriga dialekt om hur bra hon har det för hon knullat en gubbe i 30 år, grattis till det. Kul när Schyffert jämförde hennes syn på relationen mellan man och kvinna med Usama Bin Ladens.


Därefter kom han, mannen myten legenden, Jay-Z, som snackade på jävligt bra och inspirerande. Man visste ju sedan innan att han är en smart snubbe, annars hade man inte lyckats med det han gjort och dessutom med sitt utseende snärjt Beyonce samtidigt, men han var överaskande klok och sympatisk i sitt snack, särskilt då han är så kaxig på micken.

Han och Shyffert verkade hitta varandra jävligt bra, ganska komiskt egentligen då man tänker på om de båda var födda i Rosersberg och satt och garvade på Kvarnen om kvällarna medan Beyonce gick med barnvagnen på dagarna längs Kocksgatan. Lite längre till lyxlivet här hemma i Sverige minst sagt.



Förövrigt sitter jag här och snackar med en polare via msn, kommit fram till att det värsta som finns förutom kvinnliga videobloggare är manliga videobloggare.. haha, herregud!




Milano in fiamme

Haha, att en grisig finsk mittback gör en snygg klack i mål mot Milan på San Siro hade jag aldrig trott. Dessutom blev det matchens enda mål och Zürichs hopp lever kvar i Champions League. Blir definitivt min FC Zürich munkis imorgon när jag släpar mig ut för att handla mat med fortsatt rinnande näsa.


Hjälten Tihinen!


Som många av er läsare vet har jag ju en speciell relation till staden Zürich, har nämligen släkt där och åker ner titt som tätt. Har även sett just FC Zürich få spö av Milan på San Siro för ett par år sedan, så detta var ju verkligen roligt!

Fick precis ett samtal från mina grabbar där nerifrån, lät jävligt packade, lät jävligt glada, och jag unnar dem den glädjen helt och hållet, särskilt när ens lag här hemma spelar som de gör. Hopp FCZ!

RSS 2.0