Mange Schmidt har tagit över min blogg

Nej, det är inte jag som lagt in den usla Mange Schmidt låten på sidan. Det är nå reklamtjafs som dök upp så vi har det klart. Livet är inte särskilt glassigt nu, glider mest in på intervjuer till jobb och försöker styra upp framtiden, pengar vet jag knappt vad det är även om det ramlar in en röding här och var på vissa sätt.

Trots detta tar jag mig nog till en sportbar och glor Arsenal - Barcelona ikväll, känns som ett måste att se den och samtidigt att koppla av lite från allt seriöst man annars håller på med om dagarna. Håller nog på Arsenal där, trött på Barcelona och Z rubriker. Hade nog konstigt nog hellre sett Inter - CSKA Moskva ändå, kul att se om Inter bryter sin CL förbannelse, själv är jag övertygad om att de åker mot CSKA.

Förövrigt längesen jag langade lite spotifylistor så här får ni en högst provosorisk och osammanhängande lista, känns som jag tappat stinget sen Rom vad gäller musik.

Split like my lip

Sitter med en fet läpp här efter en incident igår och kollar Roma - Inter. Grym första halvlek där Roma varit mycket bättre men tror ändå Inter kommer ikapp i andra, det är lite så det brukar vara. Vet inte vilka jag håller på heller, hade varit roligt med ett bra scudettorace nu i slutet för Serie A. Vad jag dock tänker mer på är att fan vad man vill vara i Rom på många sätt nu. Maten, folket, vädret, fotbollen, var ju viss skillnad exempelvis när man såg Kalmar - Elfsborg tidigare idag, haha, parodi på fotboll.

Finns dock många sköna anledningar att vara i Stockholm också så ska inte klaga för mycket. Ikväll till exempel blir det en fet fest hos min gamle vapendragare Manu. Kommer nog bli jävligt roligt! Sen nästa vecka börjar allvaret, jobbintervjuer och självdisciplin, lookin' forward to it.

02.09 but shit is on the moove

Första dagen som bekräftad arbetssökande, spännande känsla jag inte kännt av sedan 2005. Att ICA har fullt kanske var bra ändå, även om jag nu hamnar i en annan ICA eller något liknande är det iallafall en förändring och sånt måste ju ses som positivt, även om det kanske suger, så blir det nya erfarenheter. Dags att se positivt på saker och ting. Jag är till och med så positiv nu så jag ser det som en bra grej att jag kanske ska bli telemarketer, ett jobb jag alltid föraktat. Got to earn thooose big bucks, eller ja.. iallafall några kronor över vad hyran kostar!

Har även böjat glo How to make it in America som fick riktigt jävla tänd på att starta eget, och efter att ha läst en text från startaeget.se eller vad nu sidan hette blev jag ännu mer tänd, se bara här :

"Tycker du att det är kul att vara en vuxen människa och behöva lämna in semesteransökan för att kunna ta ledigt och att en chef kan säga nej till den ansökan?


Har du verkligen lust att jobba varje dag för att uppnå någon annans mål istället för dina egna?"

Haha, jävligt förenklat och låter bättre än vad det är, men man blir ju lite sugen trots allt? Så när smäller vi upp sportbaren Sam?



Omställning deluxe

Jaha, då var man hemma igen och har varit det i över en vecka, känns väldigt konstigt. Från att ha fått 30 lax från CSN och 30 lax på sista lönen sitter man nu på kaffepengar och letar jobb. Ute är det några futtiga grader medan våren har nåt Rom där det varit över 20 grader. Men men, det är som det är och man får göra det bästa av situationen även om jag säger som Large Professor.. I just wanna chill


Helgen med B, part II aka Sampdoria away

Seg blogg, jag vet men här kommer en liten inflikning i sista tiden i Rom, med start på resan till Genova. Svårt att återgå till minnen då man bara tänker tillbaka och blir lite deprimerad när man samtidigt känner att det drar genom gliporna i fönsterna och ser snön utanför. Rom hade idag 18 grader och sol, känns ju lockande.

Jag och min vän B samlades hur som helst strax efter sex utanför Via Farini, en gata nära centralstationen i Rom där vi blivit tillbedda att vänta utan att riktigt haja vad som skulle ske där. Efter ett tag började iallafall några ljusblå figurer dyka upp med varierande ålder, och efter ett tag även den gamle tanten Enza, som agerar morsa åt alla de här kidsen, ungdomarna och unga männen med förmodat brokiga hemförhållanden. Vi fick våra biljetter och gick sedan på ett hönståg mot bussen som stod och väntade runt hörnet, självklart med tant Enza i täten.

Väl på den stora dubbeldäckarbussen intog vi våra platser, beskådade folk där ingen hade något att dricka, vilket var en liten letdown. Bussen rullar iväg och Enza kommer upp till övre våningen på bussen och ropar ut över hela bussen att det finns två utlänningar från STUTTGART på bussen (Stockarda på italienska, väldigt likt det egentlige Stoccolma, som då betyder Stockholm.) Jag rättar henne lite nervöst och ett stort skratt på samtliga i bussen utbryter. Följande fem minuter följer sen det vanliga med lite namn på svenska fotbollspelare. Någon frågar om jag gillar Ibra och jag säger "nja.." även fast jag gör det, lite nervöst då de kanske inte gör det. En annan säger "Han är ju inte svensk, han är ju zigenare." och alla skrattar igen.

Väl utanför Rom saktar bussen ner, poliser har stoppat den och beordrar alla att gå ut med biljetterna och pass för att kontrollera att alla verkligen ska dit och se matchen. Samtidigt när vi står där ute och kontrolleras så kontrolleras även bussen grundligt efter jag vet inte vad. Den var ren iallafall och efter en tjugominutersperiod kan vi sedan åka igen, ingen gnäller eller tjafsar och jag förstår varför efter allt som hänt i det här landet med inblandning av poliser.


Väntande ultras utanför bussen, själv har man inte hajat att man ska gå av än.


När bussen sen rullar igång igen blir det lite mer livat och ett lotteri körs igång där man kan vinna supporterprylar vilket var ett ganska roligt inslag. Ingen musik spelas dock och skillnaderna från vårat resande är slående på många sätt. Första matstoppet kommer vid lunchtid sen och det är också ganska stor skillnad från vårat, folk dricker första bärsen men minst lika många tar sig en espresso, udda.

Efter en lång bussresa med en del sovande och en del udda frågor till en som "Whäät musiik do you lajk?" med usel engelska trots att jag insisterar att prata italienska så rullar vi nu in i Genova, en underbart vacker stad sett från berg ovan ser vi vatten och hus i dalar. Alla stämmer upp i Laziosånger om att vi är på väg in i deras stad och skriker att stan luktar fisk, vilket jag inte kände nåt av när vi väl var framme.

ID kontroll, det vanliga och in på arenan. Kändes nästan mytiskt härligt att besöka Luigi Ferraris, en grymt härlig och nästintill perfekt fotbollsarena med nära till plan och många engelska likheter men som dock på många andra sätt bibehållit en italiensk stil. Lite hets vid insläppet mot Sampdoria fansen, och fortsatt tjat om det förorerande havet och fisklukten, Samp-fansen svarar med att göra gester som att de ska halshugga oss och viftar med händerna på massa olika orumsrena sätt.

 

Ingen som gnällde om att ta ned flaggor iallafall

 

Matchen börjar bra för Lazios del, 1-0 av Floccari i inledningen men vänds sedan av Sampdoria, fansen börjar flaxa ännu mer med armarna. Stämningen halvbra, bortaståt känns dock jävligt häftigt att stå på, runt om 20,000 pers som verkligen avskyr än och hånar än, snacka om sadistiskt att gilla det.

Matchen slutar 2-1 till hemmalaget och vi får åka hem tomhänta. Vi rullar återigen ut ur den vackra staden och ser havet, och hus som ligger omöjligt till på snea kullar och tänker att hit måste vi igen, då i kanske ett annat syfte än att förudmjuka och hata staden.

 


Vy från bussen på väg ut från Genova

På hemvägen blir det några bira, snodda på en mack på vägen, för samtliga på bussen innan folk somnar till höger och vänster. Några lyssnar på kvällsmatchen Inter - Genoa i sina freestyles, och tillslut somnar vi två även in innan vi rullar in i huvudstaden igen. En underbar upplevelse men man föredrar ändå sin egna Bajenbuss med krökande svenskar och internskämt höger och vänster.


Helgen med B, part I

Vilken jävla helg, puh!

Mötte upp min vän B på torsdag eftermiddag, efter en lång onsdagsnatt och tidig uppgång till skolan var jag relativt sliten. Hur som helst, det började bara där, det skulle bli mer av den varan.

Efter att ha kollat igenom 99 X 09 dvdn, med ett leende rätt igenom, så drog vi ut i Romkvällen. Första stopp - Baffetto! Världens bästa pizza var man ju tvungen att visa, och han stämde in att det var satans gott. Delade bord på den fullsmockade restaurangen med ett skönt par vi snackade med, som dessutom gav ut deras visitkort till oss trevliga svenskar. Härliga italienare.

Efter maten gick vi vidare på en promenad och bestämde oss för att ta en bira på Anima, dräggigt ställe men helt okej iallafall. Blev lite mer än en bira eftersom de tydligen hade öppen bar för 15 euro, då kan man ju inte tacka nej till att dra i sig åtta - nio drinkar om man heter B och gvanosoprano. Vi tog en strategisk plats vid baren där även det gled fram ett gäng svenskar med en lustig dialekt. Visade sig vara en gymnasieklass från Söderhamn, lysande underhållning att se deras ovana i storstäder och deras ovana vid krogmiljön också. De verkade riktigt imponerade av oss Stockholmare och sa flertalet gånger med sin roliga dialekt "Meeen vafan ragga liite dåååh!" och såna saker, vi chillade men B började bli taggad.

Drog vidare med dem medan B istället lyckades snärja en av brudarna (vilket inte var så svårt..) så fick jag sitta och kallprata med en grekbrud och några greker om fotboll och en snubbe om hans potentiella övervikt som jag dementerade, trots att han vägde 110 kilo eller nåt liknande.

Dagen efter - slitna! Men tog en lång promenix genom stan, visade de klassiska sakerna och drog sedan hem till oss för att återigen gå på flaskan. Saga, en vän från lägenheten som bott här sedan jag kom hit hade sin sista dag vilket är jävligt trist. En vecka kvar iofs för mig så är väl inte så farligt, men en rolig tjej jag kommer sakna. Hur som helst, ett bra gäng här, bira och vodka åt alla håll plus andra inslag av mer annorlunda slag. Drog sedan till ett uteställe som var riktigt bra, men var på tok för seg för att orka hålla igång, B försvann, dock utan trosor denna gång.

Lördagen var fotbollsdag, efter en promenad vid Vatikanen på dagen så drog vi ut tidigt till Olimpico för att kolla Roma - Milan. Kom in på arenan vid 7 tiden och märkte att våra platser sög nåt fruktansvärt, helt horribla platser så vi snodde några andra utan problem. Matchen i sig var ganska seg, och slutresultatet visade det, 0-0. Dessutom lämnade faktiskt stämningen en del att önska, trots slutsålt och 70,000 pers, ovanligt i Rom med såpass tam publik även om det var fett i början. Olimpico är dock alltid härlig att besöka.

Dagen efter skulle dock bli härligare, bortamatch med Roms riktiga lag, Lazio till Genova, som blir nästa inlägg... Nu dags för slaggisch och välbehövlig vila, jag har ju faktiskt en skola att sköta nu såhär sista veckan. På torsdag examensprov, puh!



Vår i Rom

Underbar dag idag, 17 grader och strålande sol, glassväder, både på ätarvis och Mange Schmidt vis.

Skola först, förkyld och jävlig kändes det riktigt segt, längtade egentligen bara på gång gången. Tog mig sedan en promenad som skulle ta ett jävla tag, men samtidigt var jävligt mysig.

Började gå mot Vatikanen från skolan, inte speciellt långt. Gled förbi där i små pittoreska kvarter runt om, och sedan in på de lyxigare breda gatorna som i vårsolen såg riktigt pampiga ut. Gillar verkligen de här kvarteren, känns så lugna och mycket gamla gubbar som går med käppar, kan va skönt efter att man gått genom vilda smågator där man aktar sig för bilar stup i kvarten att ta en liten lugn paus här uppe.

Stort och smått i Prati

Chillade och tog en glass i solen i väntan på att affären där jag skulle inhandla biljetter till mig och Pirlo till Roma - Milan, som spelas på lördag. Helt sjukt vad biljetterna gått åt. Mitt vanligtvis lugna ställe var smockat på bredden idag och folk trängdes för att få komma först. Snackas om rekordköp, bara på första dagen tog tydligen halva arenan slut och nu fortsätter hetsförsäljningen. Ska bli riktigt kul att gå med Pirlo och se vad han tycker, tror det kommer bli riktigt mäktigt, och jag gillar att gå på matcher där jag slipper bry mig om slutresultatet och bara njuta av bra fotboll, sång och stämning.

Efter mitt biljettköp vidare promenad i Prati, satte mig och gjorde läxan i solen på en liten bar med en cola och drog sen via Villa Borgheses vårgrönska hem där par låg och myste vid träden. Innan jag sedan köpte pesto och cola på lokala "ICA:t" och knatade hemåt.


Underbart vackert och härligt i Villa Borghese

Låter som en fjantig italienarskribent på DN som måste få allt att låta perfekt, men ärligt, den här dagen har varit det. Tillskillnad då från att jag råkade sätta på tvättmaskinen INNAN jag la in kläderna nu när jag kom hem. Men det får man ta en dag som denna.


Skilda världar

Sitter och snörvlar, inte för jag gråter för en av de bästa vännerna jag har åkt hem till Sverige, utan för att jag är så jävla förkyld. Jävla skit, men bra timing iallafall för nu har jag ingenting att göra fram till torsdag då Pirlo kommer, förutom det man inte vill, plugga.

Medan min grannblogg paldiskipalace skriver om långa studier med en vattenkaraff vid sin sida lyssnandes på Kent så ligger gvanosoprano på sann Ultrasmaner och snackar om BOYS Örebros nedläggning samtidigt som man kollar in extrema facebookgrupper, att plugga och göra mina två små fjuttiga conguintivoövningar känns långt borta, även om de måste göras förr eller senare. Denna liggande sängställning ackompanjeras av en pizza rossa och en coca cola, deff känns jävligt d-flex anno 98.

Imorgon bara 12 dagar kvar tills man återigen befinner sig på svensk mark. Kommer kännas rejält skumt alltså och tänker mer och mer på det nu när det kommer närmare och närmare. Ångest, blandat med lycka, udda. Känns samtidigt som det var evigheter sen man var på Underbara bar och körde en underbar kväll, men också som det vore igår. Saknar er alla där hemma, även om jag njuter helt sjukt mycket här nu med hyfsad språkkunskap (läxtrots till trots) och ett riktigt skönt gäng att hänga med.

Finns bara några få anledningar till att man ens kommer hem... ni vet vilka ni är.


RSS 2.0