Small and discusting

Stanco Stanco... Jobb, följt av en grundlig husstädning som än inte är klar. Sjukt hur fin man kan få en lägenhet som för några timmar sedan såg ut som den höll på att falla isär. Sitter nu här ändå i en nästintill klinsk och uppstylad lägenhet och drömmer mig bort, långt bort, och som vanligt eller oftast ska väl sägas är det till Rom. Fan vad tjatig jag måste låta, töntig nästintill men det är ju alltid så att gräset är grönare på andra sidan. Särskilt enkelt är det att tänka så när man jobbar sex dagar i veckan, det är regn och slask ute, mörkret kommer och man lyssnar på den romerska sångaren Antonello Venditti. Vissterligen Romanista men man får bortse från det och undvika de två låtarna som jag vet att ni associerar med han, ni som vet. För kära i staden Rom, det är vi båda.

Fick förövrigt göra avkall på min dollarsparning för en stund då pengarna sinade i plånboken. Fick därför ta en walk of shame och slänga in 65 dollar i växling till svenska kronor. Miserabelt att man sen slösade en del av det man fick på en Big Tasty, förmodligen den vidrigaste hamburgaren McDonalds någonsin hittat på. Beställde den enbart för snubben innan valde en sån. Jag tänkte på något annat där i kön och fick sen bara ur mig samma som mannen innan. Jag skyller delvis på den uppstressande kassörskan som närmast skrek i ansiktet "HEJ VÄLKOMMEN, VAD FÅR DET LOV ATT VARA?!" med ett jävla dumflin på läpparna. Ehh... Big tasty! säger jag och helt plötsligt ligger den där på en bricka och man får "TACK SÅ MYCKET, HA EN TREVLIG DAG OCH SMAKLIG MÅLTID" på mindre än en sekund medan man stod där som ett fån. Ibland är det dåligt med fastfood, speciellt när den är snabbare än ens degiga hjärna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0