We DO need the education!

Första natten i lägenheten efter derbyt, svårt att sova, minnen av bombljud och skrik hit och dit gjorde att man inte riktigt kunde koppla av, trots en underbar säng jämfört med Cristianos soffa. Somnade inte förrän halv tre, och hade då ställt klockan för ringning sju, svettigt.

Vaknade, snoozade till halv åtta innan jag hoppade upp, drog på mig första bästa paltor som låg utspridda över mitt nya golv och knatade mot stazione Termini (huvudstationen). Hade tyvärr ingen frukost hemma, så köpte en svindyr snickers av det enda morgonöppna lilla ståndet för att stilla hungern en aning. Satte mig på buss 40, den som jag tidigare hamnat vilse på och lyckades kliva av vid rätt station, man lär sig snabbt. Fortfarande en halvtimma kvar till skolan började, satte mig därför på ett litet café nära skolan där gubbarna redan satt och snackade högt med servitriserna. Jag beställde in en mineralvatten och en söt croassaint, toppenfrukost, medan jag läste om gårdagens derby.

Väl vid skolan strax före halv nio så stod det ett gäng nervösa själar utanför receptionen väntandes på vad som komma skall. När receptionen öppnade frågade de alla en och en om man kunde någon italienska, vad man är bra på och liknande saker. Jag sa, trots att jag kan några ord här och var, att jag var total nybörjare. Vill inte missa nåt och tänkte att det var lika bra att lära sig från grunden allting.

Fick mitt schema, nybörjarna började klockan nio i sal H, så jag gick ner dit, men ingen kommer. Slutar med att det är jag och enbart en annan person väntandes i klassrummet. En tjej från Nya Zeeland med en skön engelsk accent som dock verkar sjukligt nervös. Vi två är ensamma där, tills lärarinnan, en snygg italienska i 35 års åldern dyker upp lite sent.

Vet inte hur mycket man ska säga om skoldagen, men det var tre jävligt lärorika första timmar och min lärare Anna Maria var riktigt duktig och trevlig. Kändes skitbra och tror det kommer gå snabbt framåt med språket. Hon började snacka fotboll direkt också och frågade vilket lag som gällde för mig i Rom. Svarade Lazio och blev nästan utskickad från klassrummet, halvt oseriöst men ändå med en blick av ilska, så härligt.

Efter skolan fick man en buffé på en närliggande resturang/café med en skittrevlig brasse i receptionen. Två huvudlärare för skolan snackade en del med alla, jag snackade lite med de andra nya studenterna, en engelska från London, en tysk snubbe från Berlin osv, och man kände sig jävligt välkommen.

Längtar nästan tills man är där nästa gång, bara ta tjuren vid hornen och köra på, ska fan kunna snacka nästintill flytande innan jag drar härifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0